Psalms 77

Guds ingripanden i det förgångna ger tröst och styrka i dag

1För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.

2Jag ropar högt till Gud.

Jag ropar högt till Gud,

och han ska lyssna till mig.

3Jag söker Herren när jag är i nöd,

på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand,

men det finns ingen tröst för mig.

4Jag tänker på Gud och suckar,

jag grubblar och förlorar allt mod. Séla

5Du låter mig inte sluta ögonen,

och i min oro kan jag inte få fram ett ord.

6Jag tänker på hur det var förr,

på år som för länge sedan gått.

7Jag minns min sång i natten,

jag tänker, jag grubblar.

8Förkastar Herren för alltid?

Ska han aldrig mer visa sin godhet?

9Är hans nåd borta för alltid?

Har han svikit sitt löfte för framtiden?

10Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet?

Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla

11Jag tänker: ”Det är detta som drabbar mig:

den Högste handlar inte som förr.^[a]

12Jag kommer ihåg Herrens gärningar,

jag minns dina under för länge sedan.

13Jag begrundar alla dina verk,

jag tänker på dina mäktiga gärningar.”

14I heligheten går din väg, Gud.

Vilken gud är så stor som du, Gud?

15Du är en Gud som gör under!

Du har visat folken din kraft.

16Med din styrka befriade du ditt folk,

Jakobs och Josefs ättlingar. Séla

17Vattnen såg dig, Gud,

vattnen såg dig och bävade,

själva djupen skälvde.

18Vatten sprang fram ur molnen,

åskan mullrade i skyn

och dina pilar for omkring.

19Din åskas dån hördes i stormvinden,

blixtarna lyste upp världen,

jorden skakade och darrade.

20Du banade en väg rakt genom havet,

din stig genom stora vatten,

men dina fotspår syntes inte.

21Du ledde ditt folk som en hjord,

med Mose och Aron som herdar.