Psalms 141

Bön om hjälp mot fiender

1En psalm av David.

Herre, jag ropar till dig,

skynda dig till mig,

lyssna på mig när jag ropar!

2Låt min bön bäras fram som rökelse inför dig

och mina lyfta händer som ett kvällsoffer.

3Herre, sätt en vakt för min mun,

en dörrvakt för mina läppar.

4Låt mig inte lockas till onda ord,

eller till att ta del i gudlösa gärningar

i sällskap med dem som gör orätt.

Låt mig inte äta av deras läckerheter.

5Låt den rättfärdige slå mig

och nådigt tukta mig,

det är som olja på mitt huvud.

Låt inte mitt huvud avvisa det.

Jag riktar mina böner mot dem som gör det onda.^[a]

6Deras härskare ska kastas utför klippbranten.

De ska höra att mina ord är behagliga.

7Som man plöjer och bryter upp jorden,

så strös våra ben vid dödsrikets port.

8Herre, min Herre, jag fäster min blick på dig,

till dig tar jag min tillflykt.

Överlämna mig inte åt döden!

9Skydda mig för de snaror som de lägger ut för mig,

för fällorna av dem som gör orätt.

10Låt i stället de onda fastna i sina egna nät,

medan jag kan tryggt gå förbi.