SVL:Psalms 2-150|Bible.eu

Sions kung^[a]

1Varför gör folken uppror?

Varför smider de meningslösa planer?

2Jordens kungar reser sig,

makthavarna samlas

mot Herren

och mot hans smorde^[b].

3”Låt oss slita sönder deras band,

kasta av oss deras bojor!”

4Han som bor i himlen ler,

Herren hånskrattar åt dem.

5Sedan tillrättavisar han dem i sin vrede,

i sin vredes glöd förskräcker han dem:

6”Jag har installerat min kung

på Sion, mitt heliga berg.”

7Jag vill förkunna Herrens beslut;

han sa till mig:

”Du är min son. Idag har jag blivit din far^[c].

8Begär av mig, och jag ska ge dig alla folk som arv

och hela jorden som egendom.

9Du ska krossa dem med järnspira,

slå sönder dem som lerkrukor.”

10Ni kungar, var nu förståndiga,

låt er varnas, ni härskare på jorden!

11Tjäna Herren med fruktan,

och gläd er i bävan!^[d]

12Kyss sonen,

så att hans vrede inte uppväcks

och ni förgås på er väg!

Hans vrede kan snart upptändas.

Lyckliga är de som tar sin tillflykt till honom!

2:0 En psalm skriven inför en israelitisk kungs tronbestigning, men också med syftning på Kristus, den evige kungen (citerad flera gånger i NT), traditionellt betraktad som messiansk psalm. Författare: David (se Apg 4:25-26)
2:2 På hebreiska mashiach, varav vårt Messias. Tillämpad på tronbestigningen av Israels kung skriver vi benämningen naturligtvis med litet s (ingen skillnad i hebreiskan). Denna vers används i Apg 4:26, liksom många andra verser i Gamla testamentet citeras i Nya Testamentet, och anknyts till Jesus som det slutgiltiga svaret på versernas fullkomnande.
2:7 Ordagrant: jag har fött dig Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son.
2:11 Tanken kan också vara: …hylla honom även om ni bävar; grundtexten är svårförståelig.