Psalms 74

Klagan över landets och templets förstörelse

1Maskil. Av Asaf.^[a]

Gud, varför har du förkastat oss för evigt?

Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?

2Kom ihåg din församling

som du en gång vann åt dig,

ditt folk som du friköpte till din egendom,

Sions berg, din boning.

3Styr dina steg mot de eviga ruinerna.

Fienden har ödelagt allting i helgedomen.

4Dina fiender har skränat i ditt hus

och ställt upp sina egna tecken där.

5Det var som när man slår med yxor

i en tät skog.

6De slog sönder alla snidade paneler

med yxor och bräckjärn.

7De satte eld på din helgedom,

så att den brann ner till grunden.

De vanhelgade ditt namns boning.

8De sa för sig själva:

”Vi ska krossa dem helt.”

De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.

9Vi ser inte våra tecken.

Profeterna är borta.

Ingen av oss vet hur länge detta varar.

10Gud, hur länge ska fienden få håna?

Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?

11Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?

Dra fram den ur din mantel och förgör dem!

12Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.

Du kommer med räddning till jorden.

13Med din styrka besegrade du Havet.

Du klöv havsodjurens huvuden,

14du krossade Leviatans huvuden

och gav honom till mat åt öknens varelser.^[b]

15Du öppnade källor och strömmar,

du lät starka strömmar torka ut.

16Både dag och natt är din egendom,

och du satte dit både ljuset och solen.

17Du har satt jordens gränser,

och du skapade sommaren och vintern.

18Men Herre, tänk på hur fienden hånar

och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.

19Utlämna inte din turturduva^[c] åt dessa rovdjur,

glöm inte dina hjälplösa för alltid.

20Kom ihåg ditt förbund!

Landets mörka hörn är våldets boningar.

21Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,

låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.

22Res dig, Gud, och försvara din sak!

Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.

23Ha inte överseende med dina motståndares skrik

och fienders larm som ständigt hörs.