Psalms 16

Herren som den frommes arv

1En inskrift[a] av David.

Skydda mig, Gud,

för till dig tar jag min tillflykt.

2Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,

och allt mitt goda kommer från dig.”[b]

3Hos de heliga i landet, de härliga,

har jag all min glädje.

4De som jagar efter andra gudar

kommer att dra mer olycka över sig.

Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,

och jag vill inte ens uttala deras namn.

5Herren själv är min arvedel, min bägare.

Du bestämmer min del.

6Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,

ja, ljuvlig är min arvedel.

7Jag vill lova Herren, som ger mig råd,

på natten förmanar mig mitt innersta.

8Jag har alltid Herren inför mig,

eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

9Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,

och jag ropar ut mitt jubel,

också min kropp vilar i trygghet,

10för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,

eller låta din helige förmultna.

11Du visar mig vägen till livet,

du fyller mig med glädje inför dig,

med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.

Footnotes

  1. 16:1 Termens exakta innebörd i grundtexten är osäker.
  2. 16:2 Grundtextens verbform säger är osäker, liksom innebörden generellt i dessa verser.