Psalms 41

En lidandes bön

1För körledaren. En psalm av David.

2Lycklig är den som tar hand om den svage.

Herren befriar honom på olyckans dag.

3Herren skyddar honom och håller honom vid liv.

I landet prisas hans lycka,

och han utlämnas inte till sina fiender.

4Herren vårdar honom på sjukbädden när han ligger sjuk,

du låter honom återhämta sig från sjukdomen.

5Jag sa: ”Herre, var nådig mot mig

och gör mig frisk igen,

för jag har syndat mot dig!”

6Mina fiender säger elakt om mig:

”När ska han dö och hans namn utplånas?”

7När någon kommer och besöker mig

talar han falskt och samlar på ondska,

för att sedan gå och sprida ut det.

8Alla mina ovänner viskar tillsammans

och tänker ut ont mot mig.

9”Han har drabbats av en förfärlig sjukdom

och kommer aldrig mer upp ur sängen där han ligger!”

10Till och med min vän som jag litade på och som åt mitt bröd

har lyft sin häl mot mig[a].

11Herre, var mig nådig, hjälp mig upp!

Låt mig ge dem vad de förtjänar!

12Då vet jag att du älskar mig,

om min fiende inte får triumfera över mig.

13Du upprätthåller min integritet

och låter mig vara i din närhet för evigt.

14Välsignad är Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet.

Amen, amen!

Footnotes

  1. 41:10 ”Att äta någons bröd” syftar på en nära gemenskap (måltidsgemenskap), ”att lyfta ens häl” mot någon att vända sig mot denne, bli en aktiv motståndare.