Psalms 25

En bön om nåd, ledning och förlåtelse

1Av David.

Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp,^[a]

2du min Gud, på dig förtröstar jag.

Låt mig inte komma på skam,

och låt inte mina fiender triumfera över mig.

3Ingen som hoppas på dig behöver någonsin skämmas.

Men de som utan orsak handlar svekfullt ska stå där med sin skam.

4Herre, visa mig dina vägar,

lär mig dina stigar!

5Led mig i din sanning och undervisa mig,

du min frälsnings Gud.

Jag hoppas på dig, alltid.

6Herre, tänk på din barmhärtighet

och nåd som du alltid har visat.

7Tänk inte på min ungdoms synder,

mina överträdelser,

utan kom ihåg mig i din nåd,

tänk på mig i din godhet, Herre.

8Herren är god och rättsinnig,

därför visar han syndarna vägen.

9Han vägleder de ödmjuka rätt,

han undervisar de ödmjuka om sin väg.

10Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet

för dem som håller hans förbund och befallningar.

11Herre, för ditt namns skull,

förlåt min synd, för den är stor.

12Vem det än är som fruktar Herren,

honom låter Herren veta vilken väg han ska välja.

13Han får leva ett gott liv,

och hans barn ska ärva landet.

14Herren har förtroende för dem som fruktar honom,

och de får insyn i hans förbund.

15Jag ser alltid upp till Herren,

för han frigör min fot ur nätet.

16Vänd dig till mig, var nådig mot mig,

för jag är ensam och nertyngd.

17Min ångest blir allt värre.

Befria mig från min nöd!

18Se hur jag lider och vilket elände jag har!

Förlåt mig alla mina synder!

19Se hur många fiender jag har

och hur våldsamt de hatar mig!

20Bevara mitt liv och rädda mig!

Låt mig inte komma på skam,

för jag tar min tillflykt till dig.

21Låt oskuld och uppriktighet bevara mig,

för mitt hopp står till dig.

22O, Gud, befria Israel från all dess nöd!