Psalms 104

Skaparens lov

1Lova Herren, min själ!

Herre, min Gud, du är hög och stor,

du är klädd i majestät och prakt!

2Han sveper sig i ljus som en klädnad,

som en tältduk har han spänt upp himlen.

3Över vattnen har han timrat sina salar.

Molnen är hans vagnar,

och han rider på vindens vingar.

4Han gör vindarna till sina budbärare

och eldslågorna till sina tjänare.

5Han har lagt en fast grund för jorden,

så att den aldrig kan rubbas.

6Du bredde ut djupet som en klädnad över den,

och vattnen stod över bergstopparna.

7De flydde vid din tillrättavisning,

vid ditt dunder tog de till flykten.

8Bergen reste sig,

och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.

9Du satte en gräns för dem,

och de ska aldrig mer översvämma jorden.

10Du lät källor springa fram i dalarna,

och de vällde fram mellan bergen.

11De ger djuren vatten att dricka.

Där släcker vildåsnorna sin törst,

12Vid dem bygger himlens fåglar sina bon

och låter sin sång höras från trädens grenar.

13Du sänder regn från dina salar över bergen,

och jorden mättas med dina goda gåvor.

14Du låter gräset växa upp åt boskapen

och örter åt människan att odla.

Så växer det fram mat ur jorden

15och vin som gör människan glad,

olja som får hennes ansikte att skina

och bröd som ger henne styrka.

16Herrens träd blir väl vattnade,

Libanons cedrar, som han planterade.

17Där bygger fåglarna sina nästen,

och hägern håller till bland cypresserna.

18De höga bergen tillhör stengetterna,

och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

19Månen är gjord för att bestämma tider,

och solen vet när den ska gå ner.

20Du sänder mörkret och natten kommer,

då alla skogens djur myllrar fram.

21Då ryter de unga lejonen efter rov

och begär sin mat av Gud.

22Men när solen går upp

drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.

23Då går människan till sitt arbete,

där hon arbetar tills kvällen kommer.

24Herre, hur många är inte dina verk!

I vishet har du gjort alltsammans,

och jorden är full av dina skapelser.

25Där finns det stora och vida havet,

som myllrar av otaliga livsformer,

av både stora och små djur.

26Där stävar fartygen fram,

och där leker Leviatan,

som du format.

27Alla väntar de på dig,

att du ska ge dem deras föda i rätt tid.

28Du ger dem, och de samlar in.

Du öppnar din hand,

och de äter och blir mätta.

29Men om du vänder dig bort från dem

blir de förskräckta.

När du tar deras livsande ifrån dem

dör de och blir åter jord.

30Du sänder din Ande,

och nytt liv skapas.

Du förnyar jorden.

31Må Herrens ära bestå i evighet!

Må Herren glädja sig över sina verk!

32Han ser på jorden, och den bävar,

han rör vid bergen, och de ryker.

33Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.

Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.

34Må mina tankar behaga honom,

jag vill glädjas i Herren.

35Låt syndarna förgås från jorden

och de onda inte längre få finnas till!

Lova Herren, min själ.

Halleluja^[a]!