Psalms 50

Herrens dom

1En psalm av Asaf^[a].

Gud, Herren Gud, har talat,

och han kallar på jorden från öster till väster.

2Från Sion i dess fullkomliga skönhet

träder Gud fram i glans.

3Vår Gud kommer, han håller inte tyst.

En uppslukande eld går framför honom

och en rasande storm omger honom.

4Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,

för att döma sitt folk.

5”Samla till mig mina fromma,

som ingår ett förbund med mig genom offer.”

6Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,

för Gud är den som dömer. Séla

7”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!

Israel, jag vill vittna mot dig.

Jag är Gud, din Gud.

8Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,

för dem har jag alltid framför mig.

9Jag behöver inga tjurar från ditt stall

eller bockar ur dina fållor,

10för alla skogens djur är mina,

likaså boskapen på de tusentals bergen.

11Jag känner varje fågel i bergen

och allt levande på marken är mitt.

12Även om jag var hungrig,

skulle jag inte säga det till dig,

för hela jorden är min,

och allt som finns på den.

13Skulle jag äta kött från tjurar

och dricka blod från bockar?

14Offra tacksägelse åt Gud,

och fullfölj vad du lovat till den Högste.

15Ropa till mig i nödens tid,

och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”

16Men till den gudlöse säger Gud:

”Varför rabblar du bara upp mina bud

och talar om mitt förbund

17du som hatar vägledning

och vänder ryggen åt mina ord?

18När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,

och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.

19Du använder din mun till det onda

och väver svek med din tunga.

20Du talar illa om din bror

och förtalar din mors son.

21Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.

Du tänkte då att jag var som du.

Men jag tänker gå till rätta med dig

och låta dig se att jag straffar dig.

22Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,

för att jag inte ska slita er i stycken,

och då kan ingen rädda er längre.

23Den som offrar tacksägelse ärar mig,

och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”