Psalms 27

Förtröstan på Herren, bön om hjälp

1Av David.

Herren är mitt ljus och min frälsning.

Vem behöver jag vara rädd för?

Herren är mitt livs fästning.

Vem behöver jag bäva för?

2När onda människor kommer emot mig

för att slita mig i stycken,

mina motståndare och fiender,

ska de själva snubbla och falla.

3Även om en armé skulle omringa mig,

behöver jag inte känna någon fruktan.

Om ett krig skulle bryta ut mot mig,

är jag trygg.

4Det enda jag ber Herren om,

det jag längtar efter,

är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,

se Herrens ljuvlighet

och söka honom i hans tempel.

5Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,

han gömmer mig i sitt tält,

han för mig upp på en klippa.

6Jag kan lyfta mitt huvud

inför mina fiender som omringar mig.

Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,

och jag vill sjunga till Herrens ära.

7Hör när jag ropar, Herre,

var nådig mot mig och svara mig!

8I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”

Dig, Herre, vill jag söka.^[a]

9Dölj inte ditt ansikte för mig,

visa inte bort din tjänare i vrede!

Du, som varit min hjälp,

förkasta mig inte, överge mig inte,

min frälsnings Gud.

10Även om min far och mor skulle överge mig,

tar Herren hand om mig.

11Visa mig din väg, Herre,

led mig på en rak stig

för mina förtryckares skull.

12Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,

för falska vittnen reser sig mot mig,

och de andas våld.

13Men jag är övertygad om

att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.

14Vänta på Herren, var stark och modig.

Vänta på Herren!