Psalms 36

Guds trofasthet, rättvisa och kärlek i motsats till människors synd och ondska

1För körledaren. Av Herrens tjänare David.

2I mitt innersta hör jag synden viska till den gudlöse,

i hans ögon finns ingen gudsfruktan.^[a]

3Han inbillar sig att den orätt han gjort aldrig upptäcks,

att den aldrig blir förhatlig.^[b]

4Men allt han säger är orätt och svek.

Han gör inte längre det som är förståndigt och gott.

5Till och med på sin bädd smider han onda planer,

han har hängett sig åt en väg som inte är god,

han skyr inget ont.

6Herre, till himlen når din nåd,

din trofasthet upp till skyarna.

7Din rättfärdighet är som väldiga berg,

din rättvisa som det stora djupet.

Både människor och djur räddar du, Herre.

8Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!

Människobarnen har sin tillflykt under dina vingars skugga.

9De får njuta av överflödet i ditt hus,

du låter dem dricka ur dina glädjeströmmar.

10Hos dig är livets källa,

i ditt ljus ser vi ljuset.

11Låt din nåd förbli hos dem som känner dig,

din rättfärdighet i uppriktiga hjärtan.

12Låt inte de stolta få trampa på mig,

och låt inte de onda driva bort mig.

13Där ligger de, de som gör orätt,

de har kastats ner

och kommer aldrig mer att resa sig.