Psalms 7

En oskyldig mans bön om Guds dom

1En klagosång^[a] av David, som han sjöng till Herren för benjaminiten Kushs skull.

2Herre, min Gud, till dig tar jag min tillflykt,

rädda mig från mina förföljare, befria mig!

3Låt dem inte riva mig som lejon

och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.

4Herre, min Gud, om jag har gjort detta,

om jag har handlat fel,

5om jag har lönat min vän med ont

och plundrat min ovän utan orsak,

6låt då fienden förfölja mig och hinna upp mig,

trampa mitt liv till marken

och lägga min ära i stoftet. Séla

7Herre! Res dig i din vrede,

stå upp mot mina fienders raseri!

Vakna upp, min Gud,

du som bestämmer domen.

8Samla alla folken runt omkring dig,

regera över dem från höjden!

9Herren är den som dömer folken.

Döm mig, Herre,

efter min rättfärdighet,

efter min integritet.

10Gör slut på de gudlösas ondska,

låt den rättfärdige stå fast!

Den som prövar sinne och känslor^[b] är en rättfärdig Gud.

11Gud är min sköld,

han räddar de rättsinniga.

12Gud dömer i rättfärdighet,

Gud ger uttryck för sin vrede varje dag.

13Om någon inte vill vända om,

slipar han sitt svärd,

spänner sin båge,

14gör sitt dödande vapen redo

och tar fram sina brinnande pilar.

15Se, denne är havande med orätt,

han avlar ofärd och föder lögn.

16Han gräver en grop och gör den djup

men faller själv i den grop han grävt.

17Olyckan han planerat kommer över honom själv,

våldet drabbar hans eget huvud.

18Jag vill prisa Herren för hans rättfärdighet.

Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.