Psalms 145

Lova Herren, allt skapat

1En lovsång av David.

Jag vill upphöja dig, min Gud och kung,

och för evigt prisa ditt namn.

2Jag vill prisa dig varje dag,

för evigt lovsjunga ditt namn.

3Stor är Herren och högt prisad!

Hans storhet är outgrundlig.

4I alla tider ska människor hylla dina verk

och berätta om dina mäktiga gärningar.

5Din härliga prakt, dina underbara verk och ditt majestät

vill jag begrunda.

6De talar om dina fruktansvärda gärningars makt,

och jag vill förkunna din storhet.

7De ska hylla minnet av din stora godhet

och jubla över din rättfärdighet.

8Herren är nådig och barmhärtig,

sen till vrede, rik på nåd.

9Herren är god mot alla,

han är barmhärtig mot alla som han har skapat.

10Alla dina verk prisar dig, Herre,

och dina fromma lovprisar dig.

11De talar om ditt rikes härlighet

och förkunnar din makt,

12för att alla människor ska lära känna din makt,

ditt rikes ära och härlighet.

13Ditt rike består för evigt

och ditt välde från generation till generation.

Herren är trofast i allt han säger,

nådig i allt han gör.[a]

14Herren uppehåller alla som håller på att falla

och reser upp dem som är nertyngda.

15Allas ögon är riktade mot dig,

och du ger dem mat i rätt tid.

16Du öppnar din hand

och mättar allt levande som hungrar.

17Herren är rättfärdig i allt han gör,

nådig mot allt han skapat.

18Herren är nära alla som ropar,

som ärligt ropar till honom.

19Han gör vad de som fruktar honom begär.

Han hör deras rop och räddar dem.

20Herren skyddar alla dem som älskar honom,

men alla onda förgör han.

21Jag vill lova Herren,

och allt som lever ska prisa hans heliga namn,

nu och för evigt.

Footnotes

  1. 145:13 Den senare hälften av versen saknas i grundtexten men finns bland Dödahavsrullarna, i Septuaginta m.fl. och har här översatts från dessa. Eftersom psalmen är alfabetisk kan man utgå ifrån att denna senare del bör finnas med, för att inte en bokstav (hebr. nun) skulle fattas.