Psalms 40

Tacksägelse och bön

(Ps 70)

1För körledaren. Av David. En psalm.

2Uthålligt väntade jag på Herren,

tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.

3Han drog upp mig ur fördärvets grop,

upp ur träsket och dyn,

han satte mina fötter på en klippa

och ställde mig på fast mark.

4Han gav mig en ny sång i min mun,

en lovsång till vår Gud,

Många ska se det och frukta

och sätta sin lit till Herren.

5Lycklig är den som förtröstar på Herren

och som inte vänder sig till de stolta,

till dem som viker av till falska gudar.

6Herre, min Gud,

du har gjort många under och planer för oss.

Ingen är som du.

Om jag ville tala och berätta om dem,

är de så många att jag inte kan räkna dem.

7Offer och gåvor önskade du inte.

– Du har gett mig öron^[a] som hör.–

Brännoffer och syndoffer

frågade du inte efter.

8Då sa jag: ”Se, här är jag.

I bokrullen står det skrivet om mig.

9Jag vill göra din vilja, min Gud,

för din lag är i mitt hjärta.”

10Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,

jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.

11Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,

jag talar om din trofasthet och räddning.

Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.

12Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,

låt din nåd och sanning bevara mig.

13Olyckor utan tal omger mig,

mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.

De är fler än hårstråna på mitt huvud,

och hela mitt livsmod sviktar.

14Herre, jag ber, befria mig!

Skynda dig och kom till min hjälp!

15Låt skam och vanära komma över alla dem

som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.

Låt dem som vill min olycka

vända tillbaka i förnedring.

16Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig

häpna och skämmas.

17Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,

låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”

18Jag är betryckt och fattig,

men ändå tänker Herren på mig.

Du är min hjälp och befriare,

min Gud, dröj inte!