Bildad både anklagar och ger hopp
1Då svarade Bildad från Shuach:
2Hur länge tänker du fortsätta tala så?
Dina ord är en vinande vind.
3Skulle Gud kunna förvränga rättvisan?
Skulle den Väldige förvränga rättfärdigheten?
4Dina barn syndade mot honom,
och han lät deras överträdelse drabba dem.
5Men om du vänder dig till Gud
och ber den Väldige om nåd,
6om du är ren och rättsinnig,
så griper han in för dig
och återupprättar dig på din rättfärdiga plats.
7Din början må vara ringa,
men du blir till sist mycket stor.
8Fråga tidigare generationer,
ta vara på vad dina förfäder funnit!
9Vi är bara från gårdagen och vet ingenting,
som en skugga är våra dagar här på jorden.
10Men de ska lära dig,
tala till dig och delge dig sin insikt.
11Växer papyrus hög där marken inte är sank?
Skjuter vassen upp om det inte finns vatten?
12Den vissnar medan den växer,
innan det är dags att klippa den,
snabbare än gräs.[a]
13Det är allas öde som glömmer Gud,
och den gudlöses hopp försvinner.
14Hans tillförsikt är bräcklig,
hans förtröstan som spindelväv.
15Han lutar sig mot nätet[b],
men det ger efter,
han hänger sig fast, men det ger vika.
16Han är som en grönskande växt i solskenet,
som sträcker ut sina grenar över trädgården.
17Hans rötter slingrar sig ner i röset,
de söker fäste bland stenarna.
18Men när han rycks bort därifrån,
förnekar hans plats honom:
”Jag har aldrig sett dig.”
19Detta är glädjen på hans väg,
och andra växer upp och tar hans plats.
20Gud förkastar inte den oskyldige,
och inte heller styrker han de onda.
21Han ska än en gång fylla din mun med skratt
och dina läppar med glädjerop.
22De som hatar dig ska få skämmas,
och de ondas boningar ska inte mer finnas till.