Job 4

Elifas tar till orda

1Elifas från Teman svarade:

2Orkar du låta någon säga ett ord till dig?

För vem kan tiga nu?

3Tänk på hur många du har gett vägledning

och styrkt svaga armar.

4Dina ord har lyft den som snubblat,

du har gett stöd åt vacklande knän.

5Men när det nu gäller dig själv

blir du missmodig,

och när det drabbar dig

blir du förskräckt.

6Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt

och din oförvitlighet ditt hopp?

7Tänk efter! Har en oskyldig någonsin gått under

eller en rättsinnig gått förlorad?

8Jag har sett att de som plöjer ondska och sår ofärd

också får skörda det.

9De förintas av Guds andedräkt,

en pust av hans vrede förgör dem.

10Lejonets[a] rytande och unga lejonets vrål tystnar,

det manprydda lejonets tänder bryts.

11I brist på rov förgås det kraftiga lejonet

och lejonungarna skingras.

12Ett ord kom till mig i hemlighet,

som en viskning nådde det mitt öra,

13i ängslande drömmar på natten,

när människorna sov djupt.

14Rädsla och bävan föll över mig,

och hela min kropp darrade av skräck.

15En vindpust[b] drog förbi mitt ansikte

och håren på min kropp reste sig.

16Den stannade,

men jag kunde inte urskilja vad det var.

Någonting stod där, framför mig.

Då hörde jag en röst tala ur tystnaden:

17”Kan en människa vara rättfärdig inför Gud

och ren inför sin skapare?

18Om Gud inte kan lita på sina tjänare,

om han till och med hos änglarna finner fel,

19hur mycket mer då inte hos dem som bor i lerhyddor,

dem som har sitt ursprung i stoftet,

som kan krossas lättare än mal!

20Mellan morgonen och kvällen bryts de ner,

obemärkt blir de borta för alltid.

21Deras tältpluggar rycks upp för dem,

och de dör utan visdom.”

Footnotes

  1. 4:10 Grundtexten använder här fem olika ord för lejon.
  2. 4:15 Eller en ande. Vind och Ande/ande är ett och samma ord i hebreiskan.