Job 15

Elifas talar en andra gång

1Elifas från Teman svarade:

2Ska en vis man tala så i vädret,

fylla sitt bröst med het östanvind?

3Ska han försvara sig med meningslöst prat,

med värdelöst tal?

4Ja, verkligen! Du undergräver fundamentet för gudsfruktan,

du hindrar andakt inför Gud.

5Det är din synd som lägger orden i din mun,

och du väljer ett listigt tal,

6men din egen mun dömer dig, inte jag.

Dina egna ord vittnar mot dig.

7Var du den första människa som föddes?

Föddes du innan höjderna fanns?

8Har du lyssnat till Guds råd?

Har du begränsat visdomen till dig själv?

9Vad vet du mer än vi?

Vad är det för insikter du har och som vi saknar?

10På vår sida står gamla, grånade män,

som är äldre än din far.

11Är Guds tröst inte nog för dig,

ord som talas i mildhet?

12Varför tillåter du ditt hjärta att dra i väg med dig,

varför dessa flammande blickar?

13Du vänder din vrede mot Gud

och låter orden flöda ur din mun.

14Skulle en människa kunna vara ren,

en av kvinna född rättfärdig?

15Han litar inte ens på sina heliga.

Inte ens himlarna är rena inför honom.

16Hur mycket mindre då en människa,

som är fördärvad och korrumperad

och som dricker synd som vatten!

17Lyssna på mig, så ska jag förklara något för dig,

låt mig få berätta vad jag har sett,

18sådant som visa män kan berätta

utan att dölja något

av det de har fått av sina förfäder,

19(av dem som fick det här landet

då inga främlingar bodde bland dem).

20Den ogudaktige ängslas under hela sitt liv,

våldsmannen alla de år han får.

21Han hör skrämmande ljud,

och när han känner sig trygg

kommer plundrarna över honom.

22Han har inget hopp om att komma ut ur mörkret,

svärdet är bestämt för honom.

23Han vandrar omkring efter mat

men finner ingen.

Han vet att mörkrets dag är nära.

24Han skräms av nöd och ångest,

som en kung, beredd för strid,

25därför att han har knutit näven mot Gud

och utmanat den Väldige.

26Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig

har han gått emot honom.

27Hans ansikte är fett

och hans midja sväller av fetma.

28Han bor i ruinstäder

och i hus där ingen kan bo,

hus som är dömda till att bli ruiner.

29Han ska inte få någon rikedom,

hans ägodelar ska inte spridas ut över landet.^[a]

30Han ska inte undkomma mörkret.

Hans rotskott förbränns av en flamma.

Hans anda ska förgöra honom.^[b]

31Han bör inte lita på tomhet,

för då blir han bedragen,

och tomhet blir hans lön.

32Innan hans tid är inne

får han sin lön,

och hans krona ska inte grönska mer.

33Han blir som en vinranka

som fäller karten,

som ett olivträd som fäller sina blommor.

34De gudlösas hop blir ofruktsam,

och Guds eld förtär deras tält som tar mutor.

35De är havande med ofärd

och föder olycka,

deras livmoder danar bedräglighet.