Job känner att vännerna sviker
1Job svarade:
2Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig
och bryta ner mig med alla era ord?
3Tio gånger har ni nu skymfat mig,
utan att skämmas kränkt mig.
4Och om jag nu verkligen har felat,
så är det väl min ensak.
5Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig
och använda min förnedring emot mig,
6ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt,
fångat mig i sitt nät.
7Jag klagar över våldet mot mig
men får inget svar.
Jag ropar
men får ingen rättvisa.
8Han har spärrat vägen för mig
så att jag inte kommer fram
och lagt mina stigar i mörker.
9Han har klätt av mig all min ära
och tagit ifrån mig min krona.
10Han bryter ner mig från alla sidor,
så att jag går under.
Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.
11Hans vrede brinner mot mig.
Han räknar mig som en fiende.
12Hans trupper samlar sig till angrepp,
de tågar fram mot mig,
de slår läger kring mitt tält.
13Han har gjort mina bröder till främlingar för mig,
alla jag kände har vänt mig ryggen.
14Mina släktingar har svikit mig.
Mina vänner har övergett mig.
15De som bor i mitt hus
och mina slavar och slavinnor
betraktar mig som en främling.
16Jag ropar på min tjänare,
men han kommer inte,
inte ens om jag tigger och ber om det.
17Min andedräkt är vidrig för min hustru,
och mina bröder vägrar att kännas vid mig.[a]
18Till och med små barn föraktar mig.
När jag träder fram, hånar de mig.
19Mina närmaste vänner avskyr mig.
De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20Mina ben sticker ut genom köttet,
av mig finns inget annat kvar än tandköttet.[b]
21Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22Varför måste ni förfölja mig
som Gud gör?
Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?
23Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
24graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
25Men jag vet att min förlossare[c] lever
och att han till sist ska träda fram över jorden.
26Jag vet också att även om mitt skinn förstörs,
ska jag i min kropp få se Gud.[d]
27Jag ska se honom med mina egna ögon,
inte som en främling.
En förtärande längtan fyller mitt hjärta.
28Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom,
för roten till det onda finns ju hos honom?”
29Frukta för svärdet, ni,
för vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni ska veta att det finns en dom.
Footnotes
- 19:17 Grundtextens innebörd är osäker.
- 19:20 Grundtextens innebörd är osäker.
- 19:25 Grundtextens ord som här översätts förlossare används i flera olika sammanhang och översätts därför något olika beroende på sammanhanget, se 4 Mos 35:12 med not. Förlossarens identitet i denna vers är oklar, men ordet kan brukas som bild på Gud och sannolikt är det Gud som avses här.
- 19:26 Grundtextens innebörd är osäker.