Vishetens tal [a]
1Det finns gruvor med silver
och platser där guld renas,
2man gräver fram järn ur jorden
och smälter koppar ur malm.
3Människan sätter en gräns för mörkret,
tränger in sig i det yttersta djupet,
till stenen i den svartaste natten.
4Långt från människoboningar spränger man schakt,
där ingen går svingar man sig över avgrunden,
långt borta från människor.[b]
5Jorden som ger föda
förvandlas där nere som av eld.
6Safirer kommer från dess stenar,
och guldklimpar finns i gruset.
7Ingen rovfågel känner till den dolda stigen,
den kan inget falköga upptäcka.
8Inget stolt rovdjur har någonsin trampat på den,
inget lejon har gått där.
9Men människan kan ge sig på den hårda klippan
och vända berggrunden ut och in.
10Hon spränger tunnlar in i klipporna
och ser med egna ögon alla slags dyrbara skatter.
11Hon dämmer upp vattenströmmar
och för upp i ljuset det som var dolt.
12Men var kan man finna visheten?
Var finns insiktens boning?
13Hon vet inte dess boplats[c],
och man finner den inte i de levandes land.
14”Här finns den inte”, säger djupet,
och havet svarar: ”Inte heller här finns den.”
15Visheten kan inte köpas för guld,
och silver kan inte vägas för betalning för den,
16inte heller kan den köpas för guld från Ofir
eller för dyrbar onyx eller safir.
17Den är värdefullare än guld och kristall,
den kan inte bytas ut mot juveler infattade i guld.
18Korall och kristall kan inte nämnas,
och visheten är mer värd än rubiner.
19Topas från Kush kan inte mäta sig med den,
och inte heller kan den köpas med renaste guld.
20Varifrån kommer då visheten?
Var bor förmågan att förstå?
21Den är gömd för allt levande,
inte ens fåglarna i skyn kan se den.
22Avgrunden och döden säger:
”Vi har bara hört ryktas om den.”
23Bara Gud känner vägen till den,
han vet var dess boning är.
24Hans blick når jordens ändar,
han ser allt under himlen.
25Han vägde upp vinden,
han bestämde måtten för vattnen.
26Han gav regnet dess lagar
och visade blixten dess väg.
27Han såg då på visheten,
granskade den,
ställde fram den och utforskade den.[d]
28Och han sa till människan:
”Att frukta Herren är vishet,
och att fly det onda är förstånd.”
Footnotes
- 28:0 Eftersom talets abstrakta och reflekterande ton inte stämmer överens med någon av personerna, antas det vara ett stycke som står utanför dialogen. Dess funktion är att överbrygga och binda ihop dialogen med de följande grupperna av tal.
- 28:4 Grundtextens innebörd är osäker.
- 28:13 Eller värde, som ordet ofta översätts.
- 28:27 Grundtextens innebörd är osäker.