Job 23

Job vet inte vart han ska vända sig

1Job svarade:

2Också idag är min klagan bitter,

hans^[a] hand är tung, och jag suckar.

3Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,

så att jag kunde gå till hans boning!

4Då skulle jag lägga fram min sak

och fylla min mun med argument.

5Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,

begrunda vad han har att säga mig.

6Skulle han bemöta mig med sin storhet?

Nej, han skulle lyssna på mig.

7Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,

och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

8Men om jag söker honom i öster är han inte där,

och går jag åt väster finns han inte där heller.

9Är han verksam i norr ser jag det inte,

beger han sig söderut finner jag honom inte.

10Men han vet vilken väg jag går,

och om han prövar mig

ska jag framstå som guld.

11Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg.

Jag har inte vikit av åt något håll.

12Jag har inte förkastat hans uttalade bud

utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.

13Men han är den ende,

och vem kan motstå honom?

Vad han än vill göra, det gör han.

14Därför kommer han att fullborda vad han beslutat om mig

och mycket mer av samma slag.

15Därför känner jag fruktan inför honom,

och jag blir skräckslagen när jag tänker på allt det här.

16Gud gör mig rädd,

den Väldige får mig att bäva.

17Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig,

det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.^[b]