1Elihu fortsatte:
2Låt mig få fortsätta lite till,
så ska jag visa
att det finns mer att säga till Guds försvar.
3Min insikt är hämtad fjärran ifrån,
och jag ska beskriva min Skapares rättfärdighet.
4Jag ljuger verkligen inte,
framför dig står en som har full kunskap.
5Gud är mäktig,
och ändå förkastar han ingen.
Han är mäktig i sitt förstånds kraft.[a]
6Han håller inte de ogudaktiga vid liv,
men han ger de bedrövade deras rätt.
7Han följer de rättfärdiga med blicken,
han sätter dem på tronen med kungar,
upphöjer dem för alltid.
8Om de binds med kedjor
och hålls fast i bedrövelsens snaror,
9talar han om för dem vad de gjort
och att de har syndat i sitt högmod.
10Han får dem att lyssna till tillrättavisning,
han manar dem att vända om från orätten.
11Om de då lyder och tjänar honom,
får de leva lyckliga under resten av livet
och tillbringa sina återstående år i behaglig ro.
12Om de inte lyssnar,
kommer de att förgås av svärd
och dö i brist på förnuft.
13Men de ogudaktiga reagerar[b] med vrede.
De ropar inte på hjälp när han binder dem.
14De dör unga
och slutar sitt liv bland tempelprostituerade.
15Men den som lider
befriar han från lidanden,
och denne lyssnar till honom i sin nöd.
16Han ville rädda dig ur bedrövelsens gap
till en fri, ljuvlig plats
och duka ditt bord med feta rätter.[c]
17Men du är fullt upptagen med den ogudaktiges dom,
dom och rättvisa håller dig i sitt grepp.
18Se till så att ingen frestar dig med rikedom.
Låt dig inte lockas avsides av stora mutor.
19Skulle din rikedom eller egen ansträngning
kunna lyfta dig över nöden?
20Längta inte efter natten
för att släpa iväg folk från sina hem.
21Ta dig i akt! Ställ dig inte på orättens sida,
även om du tycks föredra detta framför lidande.
22Se, Gud är upphöjd i sin makt.
Vad finns det för lärare som liknar honom?
23Vem kan vägleda honom
eller säga till honom att han gjort något orätt?
24Kom ihåg att ära hans verk
som människor lovprisar.
25Hela mänskligheten har sett dem,
människan betraktar dem på avstånd.
26Gud är för stor för vårt förstånd,
ingen kan granska hans år.
27Han drar upp vattendropparna
och silar ner dem som regn till sin ström[d],
28från molnen strömmar de,
rikliga skurar faller ner över mänskligheten.
29Kan någon fatta hur molnen sprids
och förstå dundret från hans boning?
30Se, hur han sprider ut sin blixt omkring sig
och täcker havsdjupen.
31Så härskar han över nationer
och ger människorna mat i överflöd.
32Han fyller sina händer med blixtar
och slungar dem mot deras bestämda mål.
33Hans dunder förkunnar om honom,
ja till och med boskapen märker att han närmar sig.[e]
Footnotes
- 36:5 Versens senare del är svåröversättlig. Enligt Septuaginta är tanken att Gud inte förkastar någon som har ett starkt, rent hjärta; hjärta finns också i grundtexten men är här översatt förstånd (hjärtat betecknade människans medvetna, intellektuella liv).
- 36:13 Grundtextens innebörd är osäker.
- 36:16 Grundtextens innebörd är osäker.
- 36:27 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
- 36:33 Versens senare del är svåröversättlig. Eller: om hans vrede över det onda