Job 20

Sofar håller fast vid vad han sagt

1Sedan yttrade sig Sofar från Naama:

2Mina tankar tvingar mig att svara,

så upprörd blir jag.^[a]

3Jag måste höra kränkande klander,

och mitt förnuft uppmanar mig att svara.

4Inser du inte att det varit så sedan urminnes tider,

sedan människan sattes på jorden?

5De ogudaktigas jubel är kortlivat,

den gudlöses glädje varar bara ett ögonblick.

6Även om han stolt sträcker sig mot himlen

och hans huvud når upp till molnen,

7ska han ändå förgås

och sluta på samma ställe som sin egen avföring.

De som såg honom ska undra vart han tog vägen.

8Han ska försvinna

som en flyktig dröm,

för att inte finnas mer,

jagas iväg som en nattlig syn.

9Ögon som sett honom ska inte se honom mer,

ej heller får hans plats återse honom.

10Hans barn måste gottgöra de fattiga,

och hans händer lämna tillbaka hans rikedom.

11Även om hans kropp är full av ungdomskraft,

ska han läggas i stoftet.

12Hans ondska smakar söt i hans mun,

han gömmer den under tungan,

13bevarar den, låter den inte försvinna,

han håller den kvar i munnen.

14Men hans föda förvandlas i hans inre,

den blir till ormgift i honom.

15Han kommer att spy ut den rikedom han slukat,

för Gud tvingar ut den ur hans mage.

16Han suger i sig ormgiftet

och dödas av huggormens tunga.

17Han får inte se floder,

inte strömmar av honung och grädde.

18Han måste lämna tillbaka vad han arbetat ihop,

han får inte äta av det,

inte njuta av vad han förvärvat.

19Han har förtryckt de fattiga,

övergett dem,

och roffat åt sig hus som andra har byggt.

20Han har ingen ro i sitt inre,

han kan inte rädda sig genom sin egendom.

21Han slukade allt han kom åt,

och därför ska hans välstånd inte fortsätta.

22Han ska råka i svårigheter mitt i sin välfärd,

med full kraft drabbar olyckan honom.

23Just när han håller på att fylla sin mage,

ska Gud låta sin vredes glöd regna ner över honom,

låta slagen träffa honom.

24Om han flyr från järnvapen,

genomborras han av kopparbågens pil.

25Han drar ut den ur ryggen,

den glänsande udden ur sin galla,

och dödsskräcken kommer över honom.

26Hans skatter ska gå förlorade i det djupaste mörker.

En rasande eld ska förtära honom,

ödelägga allt han har kvar i sin boning.

27Himlen kommer att uppenbara hans skuld,

och jorden ska resa sig mot honom.

28Hans hus spolas bort av floden,

av forsande vatten på vredens dag.

29Detta är vad Gud tilldelar den ogudaktige,

det arv Gud har bestämt åt honom.