Job 21

Job är avundsjuk på de ogudaktiga

1Då svarade Job:

2Lyssna nu noga på mig!

Låt det vara er tröst till mig.

3Visa mig tålamod när jag talar,

och när jag slutat kan ni håna.

4Jag klagar väl inte på människor?

Skulle jag inte vara otålig?

5Se på mig och häpna!

Lägg handen för munnen!

6Jag blir rädd, när jag tänker på detta,

min kropp ryser.

7Varför får de ogudaktiga leva till hög ålder

och bli mäktiga?

8Deras barn lever trygga hos dem,

och de får se sina avkomlingar växa upp.

9Deras hem är trygga, utan något att frukta,

och Gud straffar dem inte.

10Deras oxar betäcker utan att misslyckas,

korna kalvar utan missfall.

11De släpper ut sina barn som en hjord,

och deras ungar dansar glatt.

12De sjunger till lyra och tamburin,

de jublar till flöjtmusik.

13De lever sitt liv i välfärd

och i frid^[a] stiger de ner i dödsriket.

14Ändå har de sagt till Gud: ”Lämna oss ifred,

vi vill inte veta av dina vägar.

15Vem är den Väldige?

Varför skulle vi tjäna honom?

Vad har vi för nytta av att be till honom?”

16Men framgången ligger ändå inte i deras egen hand;

jag tar avstånd från de ondas rådslag.

17Hur ofta slocknar de ogudaktigas ljus?

Hur ofta kommer olycka över dem,

det öde Gud tilldelar dem i sin vrede?

18Är de svaga strån, som vajar för vinden?

Förs de bort av stormen som agnar?

19Gud sparar kanske olyckan åt hans barn.

Men han borde själv få ett straff,

så att det känns.

20Låt honom få se sin förgörelse med egna ögon,

dricka den Väldiges vrede.

21För vad bryr han sig om sin familj när han är borta,

när tiden han blivit tilldelad är över?

22Men vem kan undervisa Gud,

den suveräne domaren?

23En möter döden i sin krafts dagar,

obekymrad och trygg,

24med välnärd kropp och med ben

som bevarat saven i sin märg.

25En annan dör i den djupaste bedrövelsen

och har aldrig upplevt något gott.

26Båda begravs i samma jord

och äts upp av samma maskar.

27Ja, jag känner era tankar

och era intriger för att göra mig illa.

28Ni frågar: ”Var är nu stormannens hus

och de ogudaktigas boningar?”

29Fråga dem som färdats på vägen,

lägg märke till deras vittnesbörd:

30Den ogudaktige skonas på olyckans dag,

han kommer undan på vredens dag.

31Vem tillrättavisar honom ansikte mot ansikte?

Vem ger igen för vad han har gjort?

32Han bärs till graven,

den blir bevakad

33och han vilar mjukt i dalens mull.

Alla människor följer i hans spår,

och otaliga har gått före honom.

34Hur ska ni kunna trösta mig med er tomhet,

när bara falskhet finns kvar av era svar?