Profetia om Messias
1Men nattmörkret ska vika där det nu är ångest. I det förflutna lät han Sebulons och Naftalis land förödmjukas, men i framtiden ska han låta sjövägen bli upprättad, landet bortom Jordan, de främmande folkens Galileen.
2Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus.
Över dem som bor i skuggans land
strålar ett ljus fram.
3Du gör folket talrikt
och ger dem en stor glädje.
De gläder sig inför dig
som man gläder sig under skördetiden
och som man jublar
när man delar upp bytet.
4Oket som var deras börda,
bjälken på deras axlar
och förtryckarens piska
bryter du sönder,
så som du gjorde på Midjans tid.
5Stövlar som trampats av soldater i strid,
mantlar som sölats ner i blod,
allt sådant ska brännas upp, förtäras av eld.
6Ett barn har fötts åt oss,
en son är oss given.
Väldet vilar på hans axlar,
och han ska kallas
”Underbar Rådgivare”,
”Mäktig Gud”,
”Evig Fader”,
och ”Fridsfurste”.
7Väldet ska bli stort
och friden utan slut
över Davids tron och hans kungadöme.
Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Härskarornas Herres lidelse ska göra det.
Herrens vrede mot Israel
8Herren sände ett budskap mot Jakob,
och det föll ner över Israel.
9Hela folket fick reda på det,
Efraim och Samarias invånare.
Men de sade i stolthet och övermod:
10”Tegelmurar har fallit,
men vi ska bygga upp nya med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
men vi ska ersätta dem med cedrar.”
11Herren har rest Resins fiender mot dem
och hetsat upp deras fiender,
12araméerna i öster och filistéerna i väster,
och med vidöppna gap ska de sluka Israel.
Ändå har Herrens vrede inte lagt sig,
utan hans hand är fortfarande lyft.
13Men folket har inte vänt om
till honom som slagit dem,
de har inte sökt härskarornas Herre.
14Därför hugger Herren av från Israel
huvud och svans,
palmtopp och strå,
på en och samma dag.
15De äldste och förnämsta är huvudet,
och de falska profeterna är svansen.
16De som har lett detta folk har fört det vilse,
de som blivit ledda har hamnat fel.
17Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män
och inte visa barmhärtighet mot faderlösa och änkor,
för de är alla gudlösa och onda,
och ur varje mun kommer skamligt tal.
Men inte ens nu har Herrens vrede lagt sig,
utan fortfarande är hans hand lyft.
18För ondskan brinner som en eld
och förtär törnen och tistlar.
Den sätter snårskogen i brand,
och röken stiger mot skyn som en pelare.
19Av härskarornas Herres vrede brinner landet,
och dess invånare är som bränsle på elden.
Ingen skonar sin nästa.
20Man sliter åt sig till höger
men hungrar fortfarande,
man hugger för sig till vänster
men får inte nog.
Alla hugger in på varandra:
21Manasse äter Efraim
och Efraim Manasse,
och båda tillsammans på Juda.
Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
hans hand är fortfarande lyft.