Isaiah 42

Herrens utvalde

1Detta är min tjänare som jag uppehåller,

min utvalde som jag håller kär!

Jag låter min Ande komma över honom,

han ska föra ut rätten för folken.

2Han ropar inte, han skriker inte,

han låter inte sin röst höras på gatorna.

3Han krossar inte ett brutet strå,

han släcker inte en veke som tynar.

Troget för han fram rättvisan.

4Han ska inte tyna bort eller krossas

förrän han upprättat rättvisan på jorden.

Fjärran länder väntar på hans undervisning^[a].”

5Så säger Gud, Herren,

som har skapat himlarna

och spänt upp dem,

brett ut jorden och allt som kommer upp ur den,

han som ger liv åt människorna

och livsande till alla som bor där:

6”Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet.

Jag tar dig vid handen och uppehåller dig.

Jag gör dig till ett förbund för mitt folk

och till ett ljus för alla andra folk.

7Du ska öppna de blindas ögon

och befria de fångna ur fängelset,

ur fångenskap dem som sitter i mörkret.

8Jag är Herren.

Det är mitt namn,

jag ger inte min ära till någon annan,

inte mitt lov till avgudar.

9Det som har varit förut är nu förbi,^[b]

nu förkunnar jag något nytt.

Innan det sker ska jag låta er höra om det.

En ny sång

10Sjung en ny sång till Herren!

Sjung hans pris från jordens alla ändar,

låt havet brusa och allt som finns där,

länderna bortom havet och alla som bor där.

11Låt öknen och dess städer höja sin röst,

byarna där Kedar bor.

Låt Selas befolkning sjunga av glädje,

ropa från bergens toppar.

12Ge Herren äran,

förkunna hans lov i länderna bortom havet.

13Herren drar ut med stor makt,

som en krigare upptänd av stridslust,

han ger upp ett krigsrop

och övervinner sina fiender.

14Länge har jag varit tyst,

tigit och lagt band på mig,

men nu skriker jag som en kvinna i födslovåndor,

flämtar och drar efter andan på samma gång.

15Jag ska ödelägga bergen och höjderna

och låta gräset på dem torka bort.

Jag ska förvandla floder till land

och torka ut dammarna.

16Jag ska leda de blinda på en väg som de inte känner,

föra dem fram längs okända stigar.

Jag ska göra mörkret till ljus framför dem

och göra den oländiga marken jämn.

Detta ska jag göra,

och jag ska inte överge dem.

17Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar

kommer att få ge sig iväg

i skam och förnedring.

Blinda och döva för Herrens ord

18Hör, ni döva!

Se, ni blinda!

19Vem är så blind som min tjänare,

så döv som min budbärare?

Vem är så blind som min förtrogne^[c],

så blind som Herrens tjänare?

20Han ser mycket

men bryr sig inte om det.

Han hör, men utan att lyssna.”

21Herren är rättfärdig,

därför vill han visa

att hans lag är härlig och stor.

22Men detta är ett plundrat och skövlat folk.

Alla har legat bundna i hålor,

undangömda i fängelser.

De blev utplundrade

men ingen har hjälpt dem,

de har skövlats

men ingen har sagt: ”Ge tillbaka!”.

23Vem av er vill höra det här,

ta vara på det och lyssna hädanefter?

24Vem har utlämnat Jakob åt skövling,

Israel åt plundrare?

Var det inte Herren,

han som vi har syndat mot?

De ville inte gå hans vägar

och inte heller lyssna till hans lag.

25Därför lät han sin brinnande vrede komma över dem

och drabbas av krig och våld.

Men fastän de blev prövade i eld

förstod de inte;

fastän de brändes av lågor

tog de inte varning.