Herren är en domare
1Ve dig som förstör
men själv inte blir förstörd,
förråder men inte själv blir förrådd!
När du slutat förstöra
ska du själv bli förstörd,
och när du slutat förråda
ska du själv bli förrådd.
2Var nådig mot oss, Herre,
för vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon
och vår räddning i nödens tid.
3Folken flyr för din rösts väldiga dån,
de skingras inför ditt majestät.
4Som gräshoppor plundrar de er,
som en gräshoppssvärm anfaller de.
5Upphöjd är Herren som bor i höjden.
Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6Han är den säkra grunden för dina tider,[a]
en källa till räddning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan är dess skatt.
7Se! Deras hjältar klagar på gatorna,
fredens budbärare gråter bittert.
8Vägarna ligger öde,
ingen färdas på stigarna.
Förbundet är brutet,
vittnena[b] föraktas
och en människa betyder inget.
9Landet sörjer och tynar bort.
Libanon blygs och torkar ut.
Sharon har blivit som ödemark.
I Bashan och Karmel faller löven.
10Men Herren säger: ”Nu ska jag resa mig
och visa min höghet, min upphöjdhet.
11Ni är havande med halm
och föder strå.
Er andedräkt är en eld
som förtär er.
12Folken ska brännas till aska,
likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”
13Hör vad jag har gjort,
ni som är långt borta!
Och ni som är nära,
lägg märke till min makt!
14Syndarna i Sion darrar,
bävan drabbar de gudlösa.
”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld,
vid eviga lågor?”
15Den som lever rättfärdigt
och talar det rätta,
den som avvisar vad man kan få genom utpressning
och inte låter sina händer ta emot mutor,
den som inte vill höra talas om våldsdåd
och vägrar se åt onda gärningar.
16Han får bo på höjderna,
klippfästen ska vara hans tillflykt.
Han ska ha tillräckligt med mat
och inte behöva sakna vatten.
17Dina ögon ska se kungen i hans härlighet
och ett vidsträckt land i fjärran.
18Du ska då i din tanke
gå tillbaka till den fruktansvärda tiden.
”Var är nu han som höll räkning?
Var är skatteindrivaren?
Och han som räknade tornen?”
19Nu slipper du se det grymma folket,
som talade så underligt, ett främmande
obegripligt språk.
20Se på Sion, våra högtiders stad!
Du ska få se Jerusalem,
en trygg boplats,
ett tält som inte behöver flyttas,
vars pluggar aldrig dras upp
och vars linor inte slits av.
21Där ska Herren finnas för oss
i sitt majestät.
Där flyter breda floder och strömmar,
men inga farkoster med åror färdas där,
inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
22För Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
och Herren är vår kung,
han är den som räddar oss.
23Dina tåg hänger slaka
och håller inte masten fäst,
inte heller är seglet spänt.[c]
Mycket byte ska då delas,
och även de lama ska vara med och få sin del.
24Ingen invånare ska längre säga:
”Jag är sjuk.”
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.