1Men Herren ska förbarma sig över Jakob,
välja ut Israel på nytt och låta dem bosätta sig i sitt eget land.
Främlingar ska sluta sig till dem och förena sig med Jakobs släkt.
2Folken ska föra dem tillbaka hem,
och israeliterna ska få dem till sin egendom i Herrens land,
som tjänare och tjänarinnor.
De som tillfångatog dem ska nu själva bli deras fångar,
och de ska regera över sina förtryckare.
Sång över den babyloniske kungens fall
3Då låter Herren dig vila från ditt lidande och din oro och från den grymma slavtjänst som legat på dig, 4och då ska du stämma upp denna nidvisa över kungen i Babylon:
Vilket slut har inte förtryckaren fått!
Det är slut med hans rasande framfart.[a]
5Herren har krossat de gudlösas stav,
härskarnas spira,
6den som i raseri gav folken slag efter slag
och i vrede höll folken i sitt skoningslösa grepp.
7Men nu har hela jorden kommit till ro och är stilla.
Man brister ut i jubel.
8Till och med cypresserna gläds över ditt fall,
liksom Libanons cedrar:
”Nu ligger du där,
och ingen kommer och fäller oss mer.”
9Dödsriket där nere kommer i rörelse
för att möta dig när du kommer.
De döda väcks ur sin dvala[b],
jordens härskare
och alla folkens kungar
reser sig från sina troner.
10Alla hälsar de dig och säger:
”Så du har också blivit svag som vi
och är nu lik oss.”
11Ditt majestät har störtats ner till dödsriket,
tillsammans med ditt harpospel.
Din bädd är förruttnelse
och ditt täcke är maskar.
12Hur har du inte fallit från himlen,
du morgonstjärna, du gryningens son!
Du har slagits till marken,
du som slog ner folken.
13Du sa för dig själv:
”Jag ska stiga upp till himlen
och resa min tron ovanför Guds stjärnor.
Jag ska sätta mig på gudaförsamlingens berg
långt uppe i norr.
14Jag ska stiga högre än molnen
och bli lik den Högste.”
15Men i stället ska du kastas ner i dödsriket,
längst ner i avgrundens djup.
16De som ser dig stirrar på dig
och betraktar dig:
”Är det här mannen som fick jorden att skaka
och kungadömena att darra,
17han som förvandlade världen till en öken
och lade dess städer i ruiner
och som aldrig släppte sina fångar?”
18Folkens kungar ligger med ära i sina gravar,
var och en i sitt vilorum,
19men du ligger bortkastad utan grav,
som en avbruten gren,
täckt av de döda som stupat för svärd.
De läggs i gravrum av sten,
men du ligger som ett kadaver som man trampar på.[c]
20Du får inte vila i en grav tillsammans med de andra,
för du har fördärvat ditt land och slagit ihjäl ditt folk.
De som kommit från denna onda ätt ska man aldrig mer tala om.
21Gör i ordning en slaktplats för dess söner
för deras fäders synd.
De ska inte resa sig
och erövra landet,
inte breda ut sina städer över världen.
22”Jag ska själv resa mig mot honom,”
säger härskarornas Herre,
”och jag ska utrota ur Babylon både namn och de överlevande,
dess avkomma och ätt, säger Herren.
23Jag ska förvandla platsen till en sumpmark och ett tillhåll för trappfåglar.
Med ödeläggelsens kvast ska jag sopa igen landet,” säger härskarornas Herre.
24Härskarornas Herre har svurit och sagt:
”Det ska sannerligen ske som jag har planerat,
det ska bli som jag har bestämt.
25Assyrierna i mitt land ska krossas,
på mina berg ska jag trampa ner dem.
Oket ska då lyftas av dem
och bördan från deras axlar.”
26Detta är mitt beslut för hela jorden,
och detta är den hand som sträcker sig över alla folk.
27För härskarornas Herre har beslutat det,
och vem kan göra det om intet?
Han har räckt ut sin hand,
och vem kan hindra honom?
Profetia över filistéerna
28Denna profetia kom samma år som kung Achas dog:
29Gläd dig inte, Filisteen,
över att staven som slog dig är sönderbruten.
För från ormens rot ska det komma en giftorm,
dess frukt ska bli en flygande orm.
30De fattigaste bland fattiga ska finna bete
och de arma vila i trygghet.
Men er ska jag utplåna med hungersnöd
och slå ihjäl varje överlevande.
31Gråt, du port! Klaga, du stad!
Du, hela Filisteen, ska smälta bort.
För en rök kommer norrifrån,
och ingen sackar efter i fiendernas led.[d]
32Vad ska man svara det främmande folkets sändebud?
”Herren har grundat Sion,
och där finner de betryckta bland hans folk sin tillflykt.”
Footnotes
- 14:4 Grundtextens innebörd i versens senare del är oviss. Till översättningen har hämtats hjälp från Dödahavsrullarna och Septuaginta.
- 14:9 Hebreiskans refaim syftar ibland på stammen refaéerna (t.ex. 5 Mos 2:11,20) eller på den dal som fått sitt namn efter dem (t.ex. Jos 15:8); de tycks ha varit mycket storväxta och översätts därför ibland med jättar. Här och i en del andra verser används ordet dock poetiskt om de avlidnas andar (Ords 2:18; 9:18).
- 14:19 Det är osäkert om de stupade ska läggas i stengravar eller: gropar; i det senare fallet trampas alla på samma sätt som kadaver (men du ligger finns inte i grundtexten utan är ett nödvändigt tillägg om tolkningen i texten är rätt).
- 14:31 Grundtextens innebörd är osäker.