Juda lovsjunger Herren
1På den dagen ska man i Juda land sjunga denna sång:
Vi har en stark stad,
och han sätter upp murar och vallar till vår räddning.
2Öppna portarna,
så att ett rättfärdigt folk kan komma in,
ett folk som förblir troget.
3Den som är uthållig i sitt sinne
ger du fullkomlig frid,
därför att han förtröstar på dig.
4Förtrösta alltid på Herren,
för Herren, Herren är den eviga klippan.
5Han ödmjukar dem som bor där uppe
i den högt belägna staden.
Han slår ner den, jämnar den med marken,
krossar den till grus.
6Den trampas ner
under de fattigas och svagas fötter.
7Den rättfärdiges väg är jämn.
Du, den Rättsinnige,
har jämnat ut den rättfärdiges stig.
8På dina bestämmelsers väg
står vårt hopp till dig, Herre.
Vi längtar efter ditt namn och din ära.
9Om natten längtar jag efter dig,
anden i mig söker dig.
När dina domar kommer över jorden
lär sig världens befolkning rättfärdighet.
10Om man visar nåd mot den onde
lär han sig ingen rättfärdighet.
I de rättsinnigas land handlar han gudlöst
och bryr sig inte om Herrens majestät.
11Herre, din hand är lyft,
men de ser det inte.
Låt dem se din lidelse för ditt folk
och skämmas.
Låt dem brinna i den eld
som är avsedd för dina fiender!
12Herre, ge oss en varaktig fred.
Allt vi gör kommer från dig.
13Herre, vår Gud,
andra herrar har härskat över oss,
men endast ditt namn vill vi ära.
14De döda får inte liv igen,
de dödas andar[a] uppstår inte.
Så har du straffat dem,
förgjort dem,
utplånat hela minnet av dem.
15Du har gjort folket stort, Herre,
du har gjort folket stort.
Du har gjort det till din ära,
och du har utvidgat landets alla gränser.[b]
16Herre, i sin nöd sökte de dig.
När ditt straff kom över dem, viskade de en bön.
17Som en kvinna som ska föda
skriker i födslovåndor,
så var det med oss
inför dig, Herre.
18Vi var havande och våndades
men födde vind.
Vi förde ingen räddning till jorden,
inga invånare föddes in i världen.[c]
19Dina döda ska bli levande igen,
deras kroppar ska uppstå.
Vakna upp och ropa av glädje,
ni som vilar i mullen!
För din dagg är som morgonens dagg,
och jorden ska åter föda fram sina döda.[d]
20Kom, mitt folk, gå in i era rum
och lås dörrarna om er!
Göm er en liten stund,
tills vreden är över.
21Se! Herren kommer från sin boning
för att straffa jordens folk för deras synd.
Jorden ska blotta sina blodsskulder
och inte längre dölja sina dräpta.
Footnotes
- 26:14 Se not till 14:9.
- 26:15 Grundtextens innebörd är osäker i v. 15, 16.
- 26:18 I versens senare del är grundtextens innebörd osäker.
- 26:19 deras kroppar är en översättning som följer Peshitta och andra översättningar; enligt grundtexten: min kropp. sina döda är samma hebreiska ord som i v. 14 översätts de dödas andar; se not till 14:9. Grundtextens exakta innebörd är generellt här något osäker.