Herren förlänger Hiskias liv
(2 Kung 20:1-11; 2 Krön 32:24)
1Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”
2Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: 3”Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät förtvivlat.
4Då kom Herrens ord till Jesaja: 5”Gå till Hiskia och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. 6Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad.[a]
7Detta är för dig tecknet från Herren på att han ska göra vad han har lovat: 8Jag ska låta skuggan gå tillbaka de tio steg som solen redan gått ner på Achas trappa.’ ” Solen gick alltså tillbaka de tio steg som den redan gått neråt på trappan.
9En skrift av kung Hiskia av Juda, efter att han varit sjuk och blivit frisk igen:
10”Jag sa: Jag är i mina bästa år
och måste gå bort,
genom dödsrikets port.
Jag berövas resten av mina år.
11Jag sa: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land,
aldrig mer se människor
bland dem som bor i världen.
12Min boning flyttas
och tas ifrån mig som en herdes tält.
Mitt liv rullas ihop som en vävares väv
och skärs ner från vävbommen.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
13Jag har väntat på morgonen,[b]
men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
14Jag skriker som en svala,
som en trana,
och kuttrar som en duva.
Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”
15Vad ska jag säga?
För det är ju han själv
som har talat
och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
på grund av min bedrövelse.[c]
16Herre, med allt detta får man leva,
och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
och låt mig få leva!
17Det bittra var förvisso till mitt bästa,
för i din kärlek
räddade du mig från fördärvets grop.
Du kastade alla mina synder bakom dig.
18Dödsriket prisar dig inte,
döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19De levande, bara de levande,
prisar dig,
som jag gör i dag.
Från far till son berättar man om din trofasthet.
20Herren räddar mig!
Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
så länge vi lever.
21Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk. [d]22Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”
Footnotes
- 38:6 Det ser ut som att versen borde åtföljas av v. 21-22; jfr 2 Kung 20:7f.
- 38:13 Grundtextens innebörd är oviss.
- 38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.
- 38:21 Se not till v. 6. Översättningen skulle också kunna lyda: Jesaja hade låtit …I hebreiskan görs ingen skillnad mellan imperfektum, perfektum och pluskvamperfektum, så verben i förfluten tid kan översättas något olika.