Isaiah 49

Herrens tjänare ett ljus för världen

1Hör på mig, ni avlägsna länder!

Lyssna, ni folk i fjärran!

Herren kallade mig innan jag var född.

Redan när jag var i moderlivet

nämnde han mig vid mitt namn.

2Han har gjort mitt tal skarpt som svärd.

Han har gömt mig i skuggan av sin hand.

Han har gjort mig till en slipad pil

och dolt mig i sitt koger.

3Han sa till mig:

’Du är min tjänare, Israel,

genom dig ska jag visa min härlighet.’

4Jag sa:

’Förgäves har jag tröttat ut mig,

förgäves och fåfängt förbrukat min kraft.

Ändå är min rätt hos Herren

och min lön hos min Gud.’

5Och nu har Herren talat,

han som gjorde mig till sin tjänare

redan innan jag var född,

för att föra Jakob tillbaka,

och samla Israel hos sig.

Så skulle jag bli ärad inför Herren

och min Gud vara min styrka.

6Han säger:

’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare

som återupprättar Jakobs stammar

och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.

Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,

för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”

7Så säger Herren, Israels befriare och Helige,

till den som är föraktad och avskydd av folken,

till kungens tjänare:

”Kungar ska se det och resa sig,

furstar se det och buga sig,

för Herren är trofast,

Israels Helige, som har utvalt dig.”

Herren ska trösta sitt folk

8Så säger Herren:

”Jag bönhör dig i nådens tid

och hjälper dig på räddningens dag.

Jag ska bevara dig

och genom dig ingå ett förbund med folket,

för att återupprätta landet

och återlämna de förödda arvslotterna.

9Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’

och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’

De ska finna bete längs vägarna

och betesmark på alla kala höjder.

10De ska inte hungra eller törsta.

Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.

Han som förbarmar sig över dem

ska leda dem och föra dem till vattenkällor.

11Jag förvandlar alla mina berg till väg,

högt däruppe bygger jag vägar.

12Se, de kommer långt bortifrån,

från norr och väster och Assuans land.”

13Ropa av glädje, ni himlar,

och gläd dig, du jord!

Stäm upp en sång, ni berg!

För Herren tröstar sitt folk

och förbarmar sig över sina lidande.

14Sion säger:

”Herren har övergett mig,

han har glömt bort mig.”

15”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,

så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?

Även om hon skulle glömma,

ska jag i alla fall inte glömma dig.

16Jag har skrivit ditt namn i min hand,

och dina murar är alltid inför mig.

17Dina söner skyndar sig tillbaka,

och de som förstörde och ödelade

drar sig bort från dig.

18Lyft blicken och se dig omkring!

Alla samlas och kommer till dig.

Så sant jag lever, säger Herren,

du ska bära dem som prydnader,

binda dem om dig likt brudsmycken.

19Du har legat i ruiner, ödelagd,

och landet har varit förhärjat.

Men nu ska du bli för trång för folket,

och de som skövlade dig ska vara långt borta.

20Du ska höra barnen

som föddes under din barnlöshets tid säga:

’Här är det för trångt för mig,

ge mig mer plats!’

21Då ska du tänka:

’Vem har fött dessa åt mig?

Jag var ju barnlös och ofruktsam,

i exil och förskjuten.

Vem har fostrat dessa?

Jag var lämnad ensam,

så varifrån kommer dessa?’ ”

22Så säger Herren, Herren:

”Jag ska ge ett tecken åt folken,

resa mitt banér för dem,

och de ska bära dina söner i sina armar

och dina döttrar på sina axlar.

23Kungar ska fostra dem som fäder

och drottningar amma dem.

De ska buga sig till jorden för dig

och slicka dammet av dina fötter.

Då ska du förstå att jag är Herren.

De som hoppas på mig

ska aldrig komma på skam.”

24Kan man rycka bytet från den mäktige

eller rädda fångar undan den grymme^[a]?

25Så säger Herren:

”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige

och bytet räddas undan den grymme.

Jag ska strida mot dem som strider mot dig,

och jag ska själv rädda dina barn.

26Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,

och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.

Hela mänskligheten ska då förstå

att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”