Profetia över Ariel (Jerusalem)
1Ve över Ariel, Ariel,
staden där David slog sig ner.
Lägg år till år,
låt högtidscykeln fullbordas.
2Jag ska anfalla Ariel,
och då blir det sorg och klagan.
Ariel blir då min altarhärd[a].
3Jag ska slå läger
och omringa dig med belägringstorn
och bygga upp vallar mot dig.
4Du ska förnedras
och få tala krälande i gruset,
mumlande ur stoftet.
Som en spöklik röst från jorden
ska du stöna fram dina ord.
5Men dina många fiender ska då bli som damm,
de våldsammas hop som agnar för vinden.
Oväntat och plötsligt ska det ske.
6Härskarornas Herre ska själv gripa in,
med åska och dån och larm,
med storm och jordbävning
och flammor av förtärande eld.
7Som en dröm, som en nattlig syn,
blir då hopen av alla folk
som stred mot Ariel,
anföll det, dess befästning
och belägrade det.
8Som när en hungrig drömmer om att han äter
men fortfarande är hungrig när han vaknar,
och som när en törstig drömmer om att han dricker
men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen,
så blir det med hela den hop av folk och länder
som dragit ut i strid mot berget Sion.
9Häpna och förundras!
Stirra er blinda, så att ni inget ser!
Var berusade, men inte av vin,
ragla, fast inte av öl!
10Herren har låtit en sömnens ande drabba er.
Han har tillslutit era ögon
– profeternas –
och han har täckt över era huvuden
– siarnas.
11För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.” 12Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”
13Herren säger:
”Det här folket nalkas mig med sina ord
och ärar mig med sin mun,
men deras hjärtan är långt ifrån mig,
och deras gudsfruktan är bara inlärda människobud.
14Därför ska jag än en gång
göra stora under bland detta folk,
förunderliga ting.
De visas vishet ska förgå
och de förståndigas förstånd komma bort.”
15Ve dem som i djupen
försöker dölja sina planer för Herren
och utför sina gärningar i mörkret
och säger:
”Vem skulle kunna se oss
eller veta något om oss?”
16Ni vänder ju allting upp och ner![b]
Kan leran likställas med krukmakaren?
Kan det som är gjort säga till den som gjorde det:
”Han har inte gjort mig?”
Kan det som är format säga till den som formade det:
”Han kan ingenting!”
17Snart, efter en liten tid,
ska Libanon förvandlas till bördig åkermark
och åkermark räknas som skog.
18På den dagen ska de döva kunna höra
orden ur en bok,
och ur dunkel och mörker
ska de blinda kunna se.
19De ödmjuka ska än en gång glädjas i Herren,
och de fattiga ska fröjdas i Israels Helige.
20De grymma ska försvinna,
bespottarna förgås,
alla ontsinta utplånas,
21de som anklagade den oskyldige i rätten,
låg på lur för domare i porten
och med falskt vittnesbörd
berövade den rättfärdige sin rätt.
22Därför säger Herren till Jakobs släkt, han som befriade Abraham:
”Jakob ska inte längre behöva blygas
och inte mer blekna.
23För när han ser sina barn,
mina händers verk i sin mitt,
ska de hålla mitt namn heligt.
Jakobs Helige ska de hålla helig,
bäva för Israels Gud.
24De som i sin ande farit vilse ska få insikt,
och de missnöjda ska låta sig undervisas.”