Isaiah 17

Profetia över Damaskus och Efraim

1Profetia om Damaskus:

”Se, Damaskus ska inte längre vara en stad,

bara en hög ruiner.

2Aroers städer är övergivna.

Där lägger sig hjordar,

och ingen skrämmer dem.

3Efraims befästa stad ska försvinna,

likaså Damaskus kungamakt

och det som finns kvar av Aram.

Det ska gå med dem

som med israeliternas härlighet,” säger härskarornas Herre.

4”Jakobs härlighet ska förblekna den dagen

och hans fetma smälta bort.

5Det blir som när skördemannen samlar ihop säd

och med sin arm skär av axen,

som när man plockar ax i Refaimdalen.

6Bara en efterskörd blir kvar,

som när man slår ett olivträd

– två eller tre i trädets topp

och fyra eller fem på grenarna, säger Herren, Israels Gud.”

7Då ska människorna se på sin Skapare

och rikta sina blickar mot Israels Helige.

8De ska inte längre vända sig till de altaren

som de själva har tillverkat och inte se på det

som de gjort med sina egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.

9Den dagen ska deras befästa städer ligga övergivna i skogen och undervegetationen, så som de som en gång övergavs^[a] för Israels skull. Allt ska ödeläggas.

10För du har glömt din frälsnings Gud,

inte kommit ihåg den klippa som är din fästning.

Du planterar ljuvliga plantor av finaste sort

från främmande länder.

11Samma dag som du planterar dem

börjar de spira och skjuta nya skott.^[b]

Men ändå uteblir skörden när plågans dag kommer

med sin outhärdliga smärta^[c].

12Hör hur folkmassorna larmar,

som havets brus är deras rop!

13Som bruset av stora vatten är folkets raseri,

men han tillrättavisar dem,

och de flyr långt bort,

likt agnar för vinden på bergen,

ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen.

14På kvällen väntar skräck,

i gryningen är de borta.

Detta är våra plundrares del

och våra rövares lott.