Jesaja och hans barn som tecken
1Herren sa till mig: ”Ta en stor bokrulle och skriv tydligt[a] på den: ’Maher shalal hash bas’, ’plundra fort, snabbt byte.’ ” 2Jag kallade till mig trovärdiga vittnen, prästen Uria och Sakarja, Jeverekjas son. 3Sedan gick jag in till profetissan, och hon blev med barn och födde en son. Då sa Herren till mig: ”Kalla honom ’Maher shalal hash bas.’ 4För innan pojken ens kan säga ’mamma’ eller ’pappa’, ska både Damaskus rikedomar och bytet från Samaria föras bort till kungen i Assyrien.”
5Sedan talade Herren till mig igen och sa:
6”Eftersom detta folk förkastar Siloas stillaflytande vatten
och gläder sig över Resin och Remaljas son,
7ska Herren låta den väldiga Eufratflodens vattenmassor komma över det,
kungen av Assyrien med hela hans makt.
Floden ska stiga över alla sina bräddar och gå över sina vallar,
8forsa in i Juda och svämma över tills vattnet når ända upp till halsen.
Hans utbredda vingar ska täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel.”
9Slut er samman, ni folk,
ni ska ändå krossas!
Lyssna, alla länder långt borta!
Förbered er för krig,
ni ska ändå krossas!
Förbered er för krig,
ni ska ändå krossas!
10Gör upp era planer,
det blir ändå inget av dem,
och tala om vad ni vill,
det kommer ändå inte att lyckas,
för Gud är med oss.[b]
11Herren talade allvarligt till mig och varnade mig för att gå samma väg som detta folk: 12”Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. 13Härskarornas Herre ska ni hålla helig, honom ska ni frukta och bäva för. 14Han ska vara en helgedom, för Israels båda släkter ska han vara en stötesten och en klippa som man faller på, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15Många ska snubbla på den, falla och krossas, snärjas och fångas.”
16Bind vittnesbördet och försegla lagen bland mina lärjungar. 17Jag väntar på Herren som döljer sig för Jakobs ätt, jag hoppas på honom.
18Se, jag och barnen som Herren har gett mig är tecken och förebud i Israel från härskarornas Herre, som bor på Sions berg.
19När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, skulle då inte folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda i stället för de levande? [c]20Gå till lagen och vittnesbördet! Om de inte talar i enlighet med dessa, så kommer de inte att få se någon gryning. 21Lidande och hungrande ska de dra fram genom landet, och eftersom de är utsvultna ska de rasa mot och förbanna sin kung och Gud. De ska se uppåt 22och ner på jorden, men överallt finns bara bedrövelse och mörker, en ångestens natt, och de ska drivas ut i det yttersta mörkret.