Isaiah 46

Babylons värdelösa avgudar

1Bel sjunker ner, Nebo faller,

deras gudabilder förs bort

på lastdjur och boskap.

Dessa som ni burit

är en belastning,

en börda för den trötte.

2De sjunker ner och faller tillsammans,

oförmögna att rädda bördan,

och själva går de i fångenskap.

3”Hör på mig, Jakobs släkt,

ni som finns kvar i Israel

och som jag haft omsorg om sedan ni föddes,

burit ända från er tillblivelse.

4Jag är densamme ända fram till er ålderdom,

jag ska bära er när ert hår grånar.

Jag har skapat er

och ska också sörja för er.

Jag ska uppehålla er

och rädda er.

5Vem kan ni jämföra mig med

och likna mig vid?

Vem kan ni finna som är lik mig

och kan jämföras med mig?

6Några häller ut guld ur sin påse,

väger upp silver på vågen,

lejer en guldsmed

som tillverkar en gud,

och sedan faller man ner och tillber den.

7De lyfter den på axeln och bär den,

ställer ner den på sin plats,

och där står den oförmögen att röra sig.

Om man ropar till den får man inget svar.

Den kan inte rädda någon ur hans nöd.

8Tänk på detta, begrunda^[a] det,

lägg det på minnet, ni överträdare.

9Kom ihåg det förgångna,

för jag är Gud,

och det finns ingen Gud lik mig.

10Jag berättar i förväg

vad som kommer att hända,

förutsäger det som ännu inte har skett.

Jag säger: Mina planer står fasta,

och jag gör allt vad jag vill.

11Jag kallar på en rovfågel från östern,

en man som ska fullfölja min plan.

Det jag har sagt ska jag genomföra,

det jag har planerat kommer jag att göra.

12Lyssna på mig, ni envisa människor,

ni som är fjärran från rättfärdigheten.

13Jag låter min rättfärdighet närma sig,

den är inte långt borta,

och min räddning dröjer inte.

Jag ger Sion räddning,

min härlighet åt Israel.