Guds dom över jorden
1Se! Herren ödelägger jorden
och förstör den.
Han härjar dess yta
och skingrar dess inbyggare.
2Då går det prästen som folket,
herren som tjänaren,
husmodern som slavflickan,
köparen som säljaren,
långivaren som låntagaren,
borgenären som den skuldsatte.
3Jorden blir fullkomligt ödelagd och utplundrad. Herren har talat.
4Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta tynar bort.
5Jorden har blivit oren
under sina invånare.
De har överträtt lagarna,
våldfört sig på buden
och brutit det eviga förbundet.
6Därför förtär en förbannelse jorden,
och dess invånare måste ta sitt straff.
Därför tynar jordens invånare bort,
och endast några blir kvar.
7Vinet sörjer,
vinrankan tynar bort,
alla som tidigare gladde sig så suckar.
8Det hörs inte längre några sorgfria melodier från harpor,
det är slut med de glädjandes sorl,
och den glada lyran har tystnat.
9Man dricker inte vin och sjunger längre,
och de starka dryckerna ger sina drickare en bitter eftersmak.
10Den ödelagda staden är övergiven.
Varje husport är låst,
ingen kan komma in.
11Klagorop hörs på gatorna,
man ropar efter vin.
All glädje har förvandlats till mörker,
och all lycka har försvunnit från jorden.
12Staden har lämnats i ruiner,
och stadsportarna är sönderslagna.
13Så ska det vara på jorden, bland folken,
som när man slår ner oliverna från ett träd
och som en efterskörd av vinbärgningen.
14De ropar av glädje
och jublar i väster
över Herrens majestät.
15Ära därför Herren i öster,
ära i kustländerna Herrens, Israels Guds namn.
16Från jordens ände hör vi sånger:
”Ära till den Rättfärdige!”
Men jag sa:
”Jag, arma människa, förgås! Ve mig!
Förrädare förräder!
Med förräderi förräder de!”
17Skräck, fallgrop och snara
är er lott, ni jordens människor!
18Den som flyr för skräckens rop
ramlar i fallgropen,
och den som klättrar upp ur gropen
fastnar i snaran.
Himlens dammluckor öppnas,
och jordens grundvalar skakar.
19Jorden brister och rämnar.
Den slits itu,
den skakar och skälver.
20Jorden raglar som en drucken
och svajar som en hydda i storm.
Den faller under bördan av sin skuld,
och den reser sig aldrig mer igen.
21På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. 22De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och låsas in i ett fängelse. Efter en lång tid ska de straffas. 23Då ska månen blygas och solen skämmas, för härskarornas Herre är kung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.