Isaiah 63

Herrens dom och Herrens nåd

1Vem är det som kommer från Edom,

från Bosra i mörkröda kläder,

som i praktfull dräkt går fram med en sådan kraft?

”Det är jag, som talar i rättfärdighet,

den som har makt att rädda.”

2Varför är dina kläder så röda,

som om du hade trampat en vinpress?

3”Jag har ensam trampat vinpressen.

Ingen från folken hjälpte mig.

Jag trampade dem i min vrede,

stampade ner dem i min förbittring.

Deras blod stänkte på mina kläder

och fläckade ner hela min dräkt.

4Jag hade tänkt ut en hämndens dag,

mitt befrielseår hade kommit.

5Jag såg mig om,

men det fanns ingen som ville hjälpa.

Det förvånade mig att ingen ville ge stöd.

Då blev min egen styrka min räddning

och min vrede mitt stöd.

6Jag trampade folken i min vrede,

lät dem bli druckna av min förbittring

och lät deras blod rinna ner till marken.”

7Jag vill berätta om Herrens nåd,

prisa Herren för allt han har gjort för oss,

all hans godhet mot Israels folk,

som han visat i sin barmhärtighet och nåd.

8Han sa:

”De är mitt folk,

barn som aldrig sviker.”

Så blev han deras räddare.

9Han delade all deras nöd,

och hans ansiktes ängel räddade dem.

I sin kärlek och i sitt medlidande befriade han dem,

lyfte upp dem och bar dem under alla tider som gått.

10Men de gjorde ändå uppror

och bedrövade hans heliga Ande.

Därför blev han deras fiende

och stred mot dem.

11Då kom hans folk ihåg forna tider

och tänkte på Mose:

Var finns han som ledde dem genom havet,

herden för hans hjord?

Var finns han

som sände sin heliga Ande bland dem,

12han, lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida,

han som klöv vattnen framför dem

och för evigt gjorde sig ett namn,

13han som ledde dem fram genom djupen?

Som hästen på ett öppet fält

gick de framåt utan att snava.

14Likt boskap som leds ner i dalen,

så förde Herrens Ande dem till vila.

Så ledde du ditt folk

för att göra dig ett härligt namn.

15Se ner från himlen,

från din heliga och härliga boning.

Var finns din lidelse och din makt?

Ditt medlidande och din barmhärtighet har du dragit tillbaka.

16Du är ju vår far.

Även om Abraham inte vet om oss

och Israel inte känns vid oss,

så är du, Herre, ändå vår far,

sedan urminnes tider har du hetat vår befriare.

17Varför låter du oss gå vilse från dina vägar, Herre,

varför har du förhärdat våra hjärtan,

så att vi inte fruktar dig?

Vänd tillbaka för dina tjänares skull,

de stammar som är din arvedel.

18För en kort tid fråntog våra fiender ditt heliga folk dess egendom,^[a]

våra fiender trampade ner din helgedom.

19Vi har blivit som de som du aldrig härskat över,

som de som inte har uppkallats efter ditt namn.