Lita inte på Egypten
1”Ve er, ni upproriska barn,
säger Herren.
Ni genomför planer som inte är mina,
ni sluter förbund som inte är av min Ande,
och så hopar ni synd på synd.
2Utan att fråga mig
har ni tagit er till Egypten
och sökt faraos beskydd,
en tillflykt i Egyptens skugga.
3Men faraos beskydd ska bli er skam,
tillflykten i Egyptens skugga en förödmjukelse.
4När hans furstar är i Soan,
och hans sändebud kommer till Hanes,
5kommer de alla att skämmas över ett folk
som inte kan hjälpa,
inte vara till någon nytta,
utan är bara till skam och vanära.”
6Profetia om djuren i Negev.
Genom farans och ångestens land,
genom ett tillhåll för lejon,
ormar och drakar,
för de sina rikedomar på åsnors ryggar,
sina skatter på kamelers pucklar,
till ett folk som inte kan hjälpa,
7till Egypten, vars hjälp är tom och meningslös.
Därför kallar jag det ”Rahav, som ingenting gör”.
8Gå nu och skriv ner det på en tavla inför dem,
anteckna det i en bokrulle,
för att bevaras för kommande tider,
som vittnesbörd för alltid.
9Ty det här är ett upproriskt folk,
svekfulla barn,
som inte vill lyda Herrens lag.
10De säger till siarna:
”Se inte mer!”
och till profeterna:
”Säg oss inte sanningen,
utan bara det som låter bra,
även om det är lögn.
11Vik av från vägen,
bort från stigen!
Låt oss få slippa Israels Helige!”
12Därför säger Israels Helige:
”Därför att ni har förkastat detta budskap
och tror mer på förtryck och bedrägeri,
13ska denna missgärning bli för er
som en spricka i en fallfärdig mur,
som spricker mer och mer
tills hela muren plötsligt rasar samman.
14Den krossas i bitar, som man krossar en lerkruka,
så våldsamt att man inte kan finna
en skärva som kan användas
för att bära glöd från eldstaden
eller skopa upp lite vatten från källan.”
15För så säger Herren, Herren, Israels Helige:
”Vänd om och var stilla,
så ska ni räddas.
I stillhet och förtröstan finns er styrka.
Men ni ville inte.
16’Nej’, säger ni,
’på hästar tar vi till flykten.’
Därför ska ni också få fly.
’På snabba hästar ska vi rida.’
Därför ska också era förföljare vara snabba.
17Tusen ska fly för en endas hot,
och för fem mäns hot ska ni alla fly,
tills det som är kvar av er
liknar en flaggstång på en bergshöjd,
ett banér på en kulle.”
18Men ändå väntar Herren på att få visa er nåd,
han reser sig för att förbarma sig över er.
För Herren är en rättvis Gud.
Lyckliga är alla de som väntar på honom!
19Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer, för han ska vara nådig mot dig när du ropar. När han hör dig ska han svara dig. 20Även om han ger dig nödens bröd och lidandets vatten, ska inte dina lärare längre hållas gömda, utan du ska få se dem. 21Om du viker av åt något håll, kommer du att bakom dig få höra en röst som säger: ”Här är vägen, följ den!” 22Du ska betrakta som orent allt silver och guld som dina snidade och gjutna avgudar varit belagda med, kasta bort det som ett orenat plagg och säg: ”Bort med detta!”
23Då ska han ge dig regn över säden som du sår i din jord, och marken ska ge en god och riklig skörd. Då ska din boskap beta på vidsträckta ängar. 24Oxar och åsnor, dina arbetsdjur, ska äta foder och kross av säd som rensats med vanna och kastskovel. 25På alla berg och höjder ska vattenströmmar flöda fram på den stora slaktdagen, då tornen faller. 26Månen ska lysa som solen, och solskenet ska vara sju gånger klarare, som sju dagars ljus, när dagen är inne då Herren förbinder sitt folks skador och läker deras sår efter slagen de fått.
27Se, Herrens namn kommer långt bortifrån,
flammande av vrede, omgiven av ett tjockt rökmoln.
Hans läppar darrar av upprördhet.
Hans ord är som en uppslukande eld.
28Hans andedräkt är som en flod
som väller fram och når människorna till halsen.
Han skakar om folken i ofärdens såll
och lägger ett betsel i deras mun och för bort dem.
29Men ni ska få sjunga
som man sjunger under en natt inför en helig högtid,
glädjas som när man till flöjttoner drar upp till Herrens berg, Israels klippa.
30Och Herren ska låta höra sin majestätiska röst,
hans ska visa sin arm och slå med rasande vrede
och med förtärande eld, storm, skyfall och hagel.
31Herrens röst ska sätta skräck i assyrierna,
när han slår dem med sin stav.
32Vid varje slag av den straffande staven,
som Herren lägger på dem,
ska pukor och harpor spelas.
Med sin arm strider han mot dem.[a]
33Tofet[b] har varit redo länge,
det har förberetts för kungen.
Eldstaden har gjorts i ordning, den är djup och bred
och där finns rikligt med eld och ved.
Herrens andedräkt ska antända den som en svavelström.