1O, om mitt huvud vore en vattenbrunn
och mitt öga en källa av tårar,
då skulle jag gråta dag och natt
över de fallna bland mitt folk.
2Om jag ändå hade en rastplats i öknen,
om jag kunde lämna mitt folk och gå bort från dem,
för de är äktenskapsbrytare allesammans,
en samling trolösa.
3”De spänner sin tunga som en pilbåge.
Lögn, inte sanning, triumferar i landet.
De går från den ena ondskan till den andra,
och mig vill de inte veta av, säger Herren.
4Var och en bör vara på sin vakt mot sin vän
och inte ens lita på sin bror.
För varje bror bedrar
och varje vän skvallrar.
5Var och en lurar sin nästa,
de talar inte sanning.
De har lärt sina tungor att ljuga,
de tröttar ut sig med att handla fel.[a]
6Du bor mitt ibland svek.
I sitt svek vill de inte veta av mig, säger Herren.”
7Därför säger härskarornas Herre:
”Jag ska rena dem och pröva dem.
Vad skulle jag annars kunna göra med dottern mitt folk?
8Deras tunga är en dödande pil.
Deras mun talar svek.
Var och en talar fredligt med sin nästa
men lägger i sitt hjärta ut fällor mot honom.
9Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk?”
Klagan över Jerusalem och Juda
10Jag vill gråta och klaga över bergen,
sjunga en klagosång över öknens betesmarker.
De ligger förbrända,
och ingen går där.
Boskapens råmande hörs inte mer,
och himlens fåglar och de vilda djuren
har flytt och är borta.
11”Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög
och ett tillhåll för schakaler,
och ödelägga Juda städer
så att ingen kan bo där.”
12Vem är så vis att han kan förstå det här? Till vem har Herren talat så att han kan förklara det? Varför har landet fördärvats så, förbränts som en öken där ingen går?
13Herren svarade: ”Därför att de har övergett min lag som jag ålagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag 14utan följt sina egna hårda hjärtan och gått efter baalsgudarna, precis som deras förfäder lärt dem.” 15Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Se, jag ska ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16Jag ska förskingra dem bland folk som varken de eller deras förfäder kände, och jag ska förfölja dem med svärd tills jag har utplånat dem.”
17Så säger härskarornas Herre:
”Beakta och kalla på gråterskor,
så att de kommer!
Skicka efter duktiga kvinnor,
så att de kommer!
18Låt dem komma fort
och stämma upp en klagosång över oss,
så att våra ögon fylls av tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19En klagosång hörs från Sion:
’Allt är förött,
vi står här med skam!
Vi måste lämna vårt land
för de har raserat våra hem.’ ”
20Hör Herrens ord, ni kvinnor,
lyssna till orden ur hans mun!
Lär era döttrar en klagovisa,
lär varandra en sorgesång.
21Döden har stigit in genom våra fönster,
trätt in i våra fästningar,
för att rycka bort barnen från gatorna
och de unga från torgen.
22Säg: ”Så säger Herren:[b]
’Döda människokroppar ligger som gödsel på fälten,
som kärvar efter en som skördar,
och ingen vill samla upp dem.’ ”
23Så säger Herren:
”Den vise ska inte skryta över sin vishet
och inte heller den starke över sin styrka
eller den rike över sin rikedom.
24Nej, den som vill skryta
ska skryta över att han har insikt
och känner mig,
att jag är Herren,
som verkar i nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Däri har jag min glädje, säger Herren.
25En tid kommer, säger Herren, när jag ska straffa alla dem som är omskurna bara till kroppen: 26Egypten, Edom, ammoniterna, Moab och ökenfolk som har håret klippt vid tinningarna. För de andra folken är oomskurna, och alla israeliter har oomskurna hjärtan.”