Jeremiah 46

Profetior över andra folk

(46:1—52:34)

1Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om andra folk:

2Om Egypten, mot den egyptiske kungen farao Nekos armé, som stod vid floden Eufrat vid Karkemish, och som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, hade besegrat under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår:

3”Gör i ordning sköldarna, både stora och små,

och dra ut i striden!

4Spänn för hästarna,

sitt upp för att rida,

ställ upp er, ta på hjälmarna,

gör spjuten blanka

och dra på pansaret.

5Men vad är det jag ser?

De drabbas av förskräckelse,

de drar sig tillbaka.

Deras krigare är slagna.

De flyr utan att kasta en blick tillbaka.

Det är skräck på alla sidor, Herren.

6Den snabbaste kan inte fly

och hjälten inte komma undan.

I norr vid floden Eufrat

stapplar de och faller.

7Vem är det som reser sig som Nilen,

likt strömmar av vatten som väller fram?

8Egypten stiger som Nilfloden,

som strömmar av vatten som väller fram.

Han säger: ’Jag vill stiga och täcka hela jorden,

förgöra städer och dem som bor där.’

9Dra ut, ni hästar,

storma fram, ni vagnar!

Tåga fram, ni hjältar,

ni från Kush och Put, rustade med sköldar,

och ni ludéer, som kan spänna en båge!

10För denna dag tillhör Herren, härskarornas Herre,

en hämndens dag då han hämnas sina fiender.

Svärdet ska frossa tills det fått nog

och släckt sin törst med deras blod.

För detta är härskarornas Herres slaktoffer

i landet i norr, vid floden Eufrat.

11Gå till Gilead efter balsam,

du arma jungfru Egypten!

Förgäves prövar du många botemedel –

det finns ingen läkedom för ditt sår.

12Folken hör talas om din skam.

Jorden fylls av ditt förtvivlans rop.

Den ena hjälten snubblar över den andra,

och de faller tillsammans.”

13Detta är vad Herren talade till profeten Jeremia om den babyloniske kungen Nebukadnessars kommande slag mot Egypten:

14”Ropa ut det i Egypten,

låt det höras i Migdol,

låt det höras i Memfis och Tachpanches!

Säg: ’Ställ upp dig, gör dig redo,

för svärdet frossar omkring dig.’

15Varför har dina kämpar slagits ner?

De kunde inte stå,

därför har Herren slagit ner dem.^[a]

16Gång på gång snubblar de,

och den ena faller över den andra.

De säger: ’Kom, låt oss återvända

till vårt folk och landet där vi föddes,

undan förtryckarens svärd.’

17Där ska de utropa:

’Farao, Egyptens kung, är bara ett tomt buller.

Han har gått miste om sitt tillfälle.’

18Så sant jag lever,

säger Konungen,

härskarornas Herre är hans namn,

som Tabor bland bergen,

som Karmel vid havet

är han som kommer.

19Packa ihop, gör er redo för landsflykt,

ni dotter Egyptens invånare,

för Memfis ska läggas öde och i ruiner,

utan invånare.

20Egypten är en grann kviga,

men en broms kommer farande från norr.

21Också dess legosoldater i dess mitt

är som gödkalvar.

De vänder om och flyr allesammans,

för de kan inte hålla stånd.

Det är en olyckans dag för dem,

en straffets tid.

22Hon väser som en flyende orm

när deras armé drar fram.

De kommer med yxor mot henne,

som vedhuggare.

23De fäller hennes skog säger Herren.

De är oräkneliga,^[b]

fler än gräshoppor,

de kan inte räknas.

24Dotter Egypten kommer på skam

och överlämnas till folket i norr.”

25Härskarornas Herre, Israels Gud, säger: ”Jag ska straffa Amon från No, farao, Egypten och dess gudar och kungar, både farao och alla som litar på honom. 26Jag ska överlämna dem åt dem som är ute efter deras liv, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och hans män. Men därefter ska landet åter bli bebott som i gångna tider, säger Herren.

27Var inte rädd, min tjänare Jakob,

var inte förskräckt, Israel!

Jag ska rädda dig ur landet långt borta

och dina barn från det land där de är fångna.

Jakob ska återvända och få ro

och inte skrämmas av någon.

28Frukta inte, min tjänare Jakob,

säger Herren,

för jag är med dig.

Jag ska förgöra alla de folk

som jag har drivit bort dig till.

Men jag ska inte utplåna dig.

Jag ska straffa dig, men rättvist,

för helt ostraffad ska jag inte släppa dig.”