1”På den tiden, säger Herren, ska Juda kungars, dess furstars, prästers, profeters och Jerusalems invånares ben hämtas från deras gravar 2och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de har älskat, tjänat, följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas upp eller begravas, utan bli till gödsel på marken. 3De som finns kvar av detta onda släkte på de olika platserna dit jag fördrivit dem ska hellre dö än leva, säger härskarornas Herre.
Folkets avfall och dom
4Säg till dem: ’Så säger Herren:
När någon faller,
reser han sig då inte upp igen?
När någon hamnar på fel väg,
vänder han då inte tillbaka?
5Varför vänder sig då detta Jerusalems folk ständigt bort?
De håller fast vid sitt svek
och vägrar att vända om.
6Jag har lyssnat och hört
att de inte talar det som är rätt.
Ingen ångrar sin ondska och säger:
”Vad har jag gjort?”
Var och en går sin egen väg
och rusar fram som stridshästar.
7Hägern i skyn vet sina tider,
och turturduvan, tranan och svalan
passar sina flyttningstider.
Men mitt folk känner inte till
Herrens lagar och bud.
8Hur kan ni säga:
”Vi är visa, vi har Herrens lag?”
Men de skriftlärdas pennor har gjort den till lögn.[a]
9De visa ska stå där med skam
och skräckslagna fångas i snaran.
De har förkastat Herrens ord.
Vad är det då för vishet?
10Jag ska därför ge deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare.
Från den minste till den störste
är de alla giriga.
Till och med profeter och präster bedrar.
11De förbinder mitt folks sår,
men bara på ytan,
och de säger:
”Allt står väl till, allt står väl till.”
Men ingenting är väl.
12Skäms de för det avskyvärda de gjort?
Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
ska de slås ner, säger Herren.
13Jag ska skörda dem, säger Herren.
Det blir inga druvor på vinstocken,
inga fikon på fikonträdet,
och bladen ska vissna.
Det jag har gett dem ska tas ifrån dem.[b]’ ”
14Varför sitter vi här?
Låt oss samlas,
gå till de befästa städerna
och förgås där.
För Herren, vår Gud,
låter oss förgås
och har gett oss förgiftat vatten att dricka,
för vi har syndat mot Herren.
15Vi väntade på fred,
men inget gott har kommit,
vi väntade på helande,
men allt blev bara skräck.
16Från Dan hörs hans hästar gnägga,
och när hans hingstar frustar
darrar hela landet.
De kommer och slukar landet
och allt som finns i det,
både städer och dem som bor där.
17”Jag kommer att sända giftiga ormar mot er,
ormar som inga besvärjelser hjälper mot,
och de ska bita er, säger Herren.”
Profetens klagan
18Var ska jag finna tröst i min sorg?
Mitt hjärta är nära att brista.
19Hör hur mitt arma folk
ropar från fjärran land:
Ӏr inte Herren i Sion?
Är inte hennes kung där längre?”
”Varför har de provocerat mig till vrede
med sina bildstoder
och med sina meningslösa främmande gudar?”
20”Skördetiden är slut,
sommaren är över,
och vi har inte blivit räddade.”
21Jag är förkrossad
för att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer,
skräcken griper mig.
22Finns det ingen balsam i Gilead?
Finns det ingen läkare där?
Varför kommer det ingen läkedom
för mitt arma folk?