Jeremiah 31

Israels återupprättelse

1”Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”

2Så säger Herren:

”Det folk som överlever svärdet

ska finna nåd i öknen,

under vandringen ska Israel få ro.”^[a]

3Från fjärran uppenbarade sig Herren för mig:

”Jag har älskat dig

med en evig kärlek.

Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd.

4Jag ska upprätta dig igen,

ja, du ska bli upprättad,

du jungfru Israel.

Du ska än en gång ta dina tamburiner

och gå ut och dansa med de glada.

5Än en gång ska du plantera vingårdar

på Samariens berg,

och de som planterar ska få njuta av frukten.

6Den dag ska komma

då vakterna på Efraims berg ska ropa:

’Kom, låt oss gå upp till Sion,

till Herren, vår Gud.’ ”

7För så säger Herren:

”Jubla av glädje över Jakob,

höj jubelrop över det främsta bland folken!

Lovsjung: ’Herren har räddat sitt folk,

det som finns kvar av Israel.’

8Jag ska föra dem från landet i norr

och samla dem från jordens yttersta ändar.

Bland dem finns blinda och lama,

gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd.

I en stor skara ska de återvända hit.

9Gråtande ska de komma,

och under deras böner ska jag leda dem.^[b]

På en jämn väg, där de inte ska stappla,

ska jag leda dem till strömmande vatten.

För jag är Israels far

och Efraim är min förstfödde son.

10Hör Herrens ord, ni folk,

förkunna det i fjärran kustländer:

’Han som skingrade Israel

ska samla det

och vaka över det

som en herde över sin hjord.’

11Herren ska friköpa Jakob

och befria honom från dem

som är starkare än han.

12De ska komma och jubla på Sions höjd,

och de ska stråla av lycka över allt vad Herren ger,

över säd, vin och olja,

över lamm och boskapshjordar.

De ska vara som en grönskande trädgård,

och de ska inte behöva sörja mer.

13Flickor ska dansa och glädjas,

tillsammans med ynglingar och de gamla.

Jag ska förvandla deras sorg till glädje,

ge dem tröst och glädje efter sorgen.

14Jag ska mätta prästerna rikligt

och tillfredsställa mitt folk med det goda jag ger, säger Herren.”

15Så säger Herren:

”Ett rop hörs i Rama,

klagan och bitter gråt.

Rakel gråter över sina barn

och låter sig inte tröstas,

för hennes barn finns inte mer.”

16Så säger Herren:

”Gråt inte längre,

fäll inga fler tårar,

för du ska få lön för din möda, säger Herren.

De ska återvända från sitt fiendeland.

17Det finns hopp för din framtid, säger Herren.

Dina barn ska återvända till sitt eget land.

18Jag har hört Efraims klagan:

’Du har tuktat mig,

jag har blivit tuktad

som en otämjd kalv.

För mig tillbaka,

så kommer jag tillbaka,

för du är Herren, min Gud.

19Jag vände mig bort

men ångrade mig.

Jag kom till besinning

och slår nu mina lår i sorg.^[c]

Jag skäms och är förödmjukad

över min ungdoms synder.’

20Är inte Efraim min älskade son,

mitt käraste barn?

Trots att jag ofta går till rätta med honom

tänker jag ständigt på honom.

Mitt hjärta ömmar för honom,

och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.

21Sätt upp vägmärken åt dig,

ställ upp vägvisare.

Rätta dig efter den led du följt,

vägen du förut gått.

Vänd tillbaka, jungfru Israel,

vänd tillbaka till dessa dina städer!

22Hur länge ska du vackla hit och dit,

du trolösa dotter?

Herren ska skapa något nytt på jorden –

en kvinna ska omsluta^[d] en man.”

23Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’ 24Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 25Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”

26Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.

27”Den tid ska komma, säger Herren, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur. 28Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29På den tiden ska man inte längre säga:

’Fäderna har ätit sura druvor

och därför har barnen fått ömma tänder.’

30Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.

Det nya förbundet

31Det ska komma en tid, säger Herren,

då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,

32inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder,

när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,

det förbund med mig som de bröt,

trots att jag var deras herre^[e], säger Herren.

33Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk

efter de där dagarna, säger Herren:

Jag ska lägga min lag i deras inre

och skriva den i deras hjärtan.

Jag ska vara deras Gud,

och de ska vara mitt folk.

34Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga:

’Lär känna Herren,’ för då ska alla känna mig,

från den minste till den störste bland dem, säger Herren.

För jag ska förlåta dem deras ondska,

och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”

35Så säger Herren,

han som satt upp solen till att lysa om dagen

och månen och stjärnorna att lysa om natten,

han som rör upp havet så att dess vågor brusar,

han vars namn är härskarornas Herre:

36”Om dessa förordningar inte längre består inför mig,

säger Herren,

först då ska Israels ätt upphöra

att för alltid vara ett folk inför mig.”

37Så säger Herren:

”Om himlarna där ovan kan mätas,

om jordens grundvalar där nere kan utforskas,

först då ska jag förkasta Israels ätt

för allt de har gjort, säger Herren.

38Den tid ska komma, säger Herren, när staden ska bli uppbyggd för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 40Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt Herren. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”