1När Jeremia hade avslutat sitt tal till folket och sagt till dem allt som Herren, deras Gud, hade sänt honom att säga, 2sa Asarja, Hoshajas son[a], Jochanan, Kareachs son, och alla de andra övermodiga männen till Jeremia: ”Du ljuger! Herren, vår Gud, har inte sänt dig att varna oss för att gå till Egypten och bosätta oss där. 3Det är Baruk, Nerias son, som har hetsat dig mot oss för att vi ska överlämnas åt kaldéerna, så att de dödar oss eller för bort oss till exil i Babylonien.”
4Varken Jochanan, Kareachs son, arméofficerarna eller hela folket ville lyssna till Herren och stanna i Juda. 5I stället tog Jochanan, Kareachs son, och alla arméofficerarna med sig dem som fanns kvar i Juda, dem som hade vänt tillbaka från alla de folk dit de hade skingrats, för att bosätta sig i Juda, 6män, kvinnor och barn, kungadöttrarna och alla dem som Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, hade lämnat kvar hos Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, samt profeten Jeremia och Baruk, Nerias son. 7De gav sig av mot Egypten, i olydnad mot Herren, och kom ända bort till Tachpanches.
8Herrens ord kom till Jeremia i Tachpanches: 9”Ta några stora stenar och göm dem i murbruket i tegelgolvet[b] vid ingången till faraos palats i Tachpanches, så att några judiska män ser det. 10Säg till dem: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska skicka efter min tjänare Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och ställa hans tron på dessa stenar, som jag har gömt här. Han ska breda ut sin tronmatta över dem. 11Han ska komma och anfalla Egyptens land, med död åt dem som hör döden till och fångenskap åt dem som hör fångenskapen till och svärd åt dem som hör svärdet till. 12Han ska sätta eld på de egyptiska gudarnas tempel och bränna ner dem och föra bort gudarna. Han ska svepa om sig Egyptens land, som en herde sveper om sig sin mantel[c], och sedan dra sig tillbaka i frid. 13Han ska också krossa stoderna i Bet Shemesh[d] i Egypten och bränna ner de egyptiska gudarnas tempel.’ ”