Dom över Babylonien
1Detta är vad Herren talade angående Babylonien, kaldéernas land, genom profeten Jeremia:
2”Förkunna bland folken,
låt det höras,
höj banéret och ropa ut,
tig inte, säg:
’Babylon ska intas,
Bel står med skam
och Marduk krossas.
Avgudarna står med skam
och belätena krossas.’
3För ett folk från norr anfaller
och ödelägger landet
så att ingen kan bo där längre.
Både människor och djur flyr bort.
4Då, på den tiden,
säger Herren,
ska Israels folk komma vandrande
tillsammans med Judas folk
och gråtande söka Herren, sin Gud.
5De ska fråga efter Sion
och vända blicken ditåt.
De ska komma och förena sig med Herren
i ett evigt förbund som aldrig ska glömmas.
6Mitt folk har varit förlorade får.
Deras herdar har fört dem vilse
och fått dem att irra omkring bland bergen.
De strövade från berg till höjd
och glömde sin egen viloplats.
7Alla som råkade på dem
slukade dem,
och deras fiender sa:
’Vi är oskyldiga,
för de har syndat mot Herren,
rättfärdighetens betesmark,
Herren, sina förfäders hopp.’
8Fly från Babylonien,
lämna kaldéernas land.
Gå som bockar som leder hjorden.
9Nu ska jag resa upp en här av väldiga folk
från landet i norr och leda den mot Babylon.
De gör sig redo för strid,
norrifrån ska det erövras.
Deras pilar är som en skicklig hjältes,
som inte vänder tillbaka med oförrättat ärende.
10Kaldéen ska bli plundrat
tills alla har fått tillräckligt med byte, säger Herren.
11Ni är glada och jublar,
ni som plundrar min arvedel.
Ni hoppar som kvigor på tröskplatsen
och frustar som hingstar.
12Er mor ska få stå med stor skam,
hon som födde er ska bli vanärad.
Hon ska bli det minsta bland folken,
en vildmark och ett torrt ökenland.
13På grund av Herrens vrede
ska det vara obebott
och bli till ett ensligt ödeland.
Alla som far förbi ska bli förskräckta
och dra efter andan när de ser dess förödelse.
14Förbered er för strid mot Babylon,
från alla sidor, ni bågskyttar!
Skjut mot det, spara inte på pilarna,
för det har syndat mot Herren.
15Höj segerrop mot det från alla sidor!
Man ger upp!
Tornen faller, murarna rasar.
Detta är Herrens hämnd.
Hämnas på Babylonien,
gör mot henne som hon själv har gjort!
16Förinta ur Babylonien den som sår
och den som brukar skära i skördetiden.
Undan förtryckarens svärd
ska var och en återvända till sitt eget folk
och fly till sitt eget land.
17Israel är som ett vilsegånget får,
jagat av lejon.
Den förste att sluka det var kungen av Assyrien,
och sedan krossade Nebukadnessar,
kungen av Babylonien, dess ben.”
18Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Jag ska straffa den babyloniske kungen och hans land,
precis som jag straffade den assyriske kungen.
19Men jag ska leda Israel tillbaka till dess betesmarker.
Det ska gå i bet på Karmel och Bashan
och äta sig mätt på Efraims berg och i Gilead.
20Då, på den tiden, säger Herren,
ska man söka efter Israels skuld,
men den ska inte finnas mer, och Judas synder
ska inte heller gå att finna,
för jag ska förlåta dem som jag har skonat.
21Anfall Meratajims land
och invånarna i Pekod.[a]
Döda dem! Vig dem åt förintelse! säger Herren.
Gör så som jag har befallt dig!
22Det är stridslarm i landet,
en stor förödelse.
23Ack, bräckt och krossad
är den slägga som slog hela världen!
Babylons öde väcker stor fasa bland folken.
24Jag gillrade en fälla för dig, Babylon,
och du greps innan du hann märka något.
Man fann dig och tillfångatog dig,
därför att du satt dig upp mot Herren.
25Herren har öppnat sitt vapenförråd
och tagit fram sin vredes vapen,
för Herren, härskarornas Herre,
har ett verk att utföra i kaldéernas land.
26Ja, gå emot det från fjärran!
Bryt upp dess förråd!
Samla allting i en hög och vig det åt förintelse!
Lämna ingenting kvar av det.
27Döda alla dess tjurar,
för dem till slakt!
Ve dem! Deras tid är inne,
tiden för deras straff.
28Lyssna till dem som flyr,
de som tar sig ut ur Babyloniens land
för att i Sion berätta
om Herrens, vår Guds, hämnd,
hämnden för hans tempel.
29Dra samman bågskyttar mot Babylon,
av alla som kan spänna en båge.
Omringa det från alla håll,
så att ingen kan fly!
Ge igen för alla hennes ogärningar,
gör så mot henne som hon själv har gjort,
för hon har satt sig upp mot Herren, Israels Helige.
30Därför faller de unga männen på gatorna,
och alla hennes soldater stupar den dagen, säger Herren.
31Jag står dig emot, du högmodiga,
säger Herren, härskarornas Herre,
för nu är tiden för mitt straff inne för dig!
32Den högmodige stapplar och faller,
och ingen reser honom upp.
Jag ska tända en eld i hans städer,
som ska bränna upp allt som finns där omkring.”
33Så säger härskarornas Herre:
”Folket i Israel är förtryckt,
och folket i Juda likaså.
Alla de som tagit dem till fånga håller dem fast
och vägrar att låta dem gå.
34Men deras befriare[b] är mäktig.
Hans namn är härskarornas Herre.
Han ska försvara dem
och låta landet få ro,
men han ger oro åt Babylons invånare.
35Svärd mot kaldéerna,
säger Herren,
mot Babylons invånare
och dess furstar och visa män!
36Svärd mot spåmännen,
de ska stå där som dårar!
Svärd mot dess hjältar,
de ska bli förskräckta!
37Svärd mot dess hästar och vagnar
och mot alla främlingar där inne,
de ska bli som kvinnor!
Svärd mot dess skatter,
de ska rövas bort.
38Torka[c] över dess vatten,
de ska torka ut!
För detta är avgudarnas land,
de dyrkar skräckens beläten som besatta.
39Därför ska ökendjur och hyenor bo där,
och berguvar ha sitt tillhåll där.
Aldrig mer ska någon bo där.
Det ska ligga övergivet från generation till generation.
40Så som Gud ödelade
Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren,
så ska ingen bo där,
ingen vistas där mer.
41Se, ett folk kommer från norr,
en stor nation och många kungar reser sig
från jordens yttersta ändar.
42De är beväpnade med båge och lans.
De är grymma och obarmhärtiga.
De låter som havets dån,
på sina hästar drar de fram,
rustade för strid,
mot dig, dotter Babylon!
43När kungen av Babylonien hör ryktet om dem
står han där handfallen.
Han grips av ångest,
som en kvinna som ska föda barn.
44Se, likt ett lejon som kommer från Jordandalens
täta snår till grönskande betesmarker
ska jag plötsligt jaga dem därifrån.
Vem är den utvalde som jag ska utse för detta?
För vem är lik mig, och vem kan ställa mig till svars?
Vilken herde kan utmana mig?”[d]
45Hör därför vad Herren har planerat för Babylon
och tänkt ut mot kaldéernas land:
Även de minsta i flocken ska släpas bort,
betesmarkerna ska förfäras över dem.
46Jorden bävar vid ropet om Babylons fall.
Ett rop hörs bland folken.
Footnotes
- 50:21 Namnen här är en hebreisk ordlek. Meratajim syftar troligen på en region i södra Babylonien nära Eufrats och Tigris utlopp till Persiska viken och där vattnet hade hög salthalt. På hebreiska betyder namnet dubbelt uppror och kan tolkas som en epitet för Babylonien i sin helhet. Pekod syftar på ett arameiskt folk längre ner på östra sidan om Tigris. De nämns ofta i assyriska texter och även i Hes 3:23 som Babyloniens allierade. På hebreiska betyder namnet straff/hemsökelse och tillämpat på Babylonien att landet skulle straffas för sitt dubbla uppror.
- 50:34 Se not till 4 Mos 35:12.
- 50:38 Eller svärd.
- 50:44-46 Innehållet i dessa verser är nästan identiskt med 49:19-21, se även not där.