Jeremias höftskynke
1Herren sa till mig: ”Gå och köp dig ett höftskynke av linne och ta på dig det, men låt det inte komma i vatten.” 2Jag köpte alltså ett höftskynke, så som Herren hade sagt, och tog på mig det. 3Då kom Herrens ord till mig på nytt: 4”Ta med dig höftskynket som du köpte och som du bär om dig, gå ut till Perat[a] och göm det i en bergskreva.” 5Jag gick då och gömde det vid Eufrat, som Herren hade sagt till mig.
6En lång tid senare sa Herren till mig: ”Gå bort till Perat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där.” 7Jag återvände till Perat och grävde upp höftskynket där jag hade gömt det. Men nu var det förstört och helt oanvändbart.
8Då kom Herrens ord till mig: 9”Så säger Herren: ’På samma sätt ska jag bryta ner den stora högfärden i Juda och Jerusalem. 10Detta onda folk vägrar att lyssna till mig, följer sina egna hårda hjärtan och andra gudar, som de tjänar och tillber. Därför ska det bli som detta höftskynke, helt oanvändbart. 11Precis som ett höftskynke sluter tätt intill en mans höfter, så lät jag hela Israels och Judas folk sluta sig till mig, säger Herren, för att de skulle vara mitt folk, till heder, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.’
Juda som vinkärl
12Säg till dem: ’Så säger Herren, Israels Gud: ”Alla vinkärl ska fyllas med vin. Och när de svarar: Skulle vi inte veta att alla vinkärl brukar fyllas med vin?” 13säg då till dem: ”Så säger Herren: Se, jag ska fylla varenda en som bor i det här landet så att de blir redlösa allesammans, från kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna ända ner till alla Jerusalems invånare. 14Jag ska krossa dem mot varandra, fäder såväl som söner, säger Herren. Jag ska inte låta någon förskoning, något medlidande eller förbarmande hindra mig från att förgöra dem.” ’ ”
Varningar
15Lyssna, hör på!
Var inte så arroganta,
för Herren har talat.
16Ge Herren, er Gud, äran,
innan han låter ett mörker komma,
innan ni snubblar i skymningen bland bergen.
Ni väntar på ljus,
men han ska göra det till ett djupt mörker,
förvandla det till ett töcken.
17Om ni inte lyssnar till detta
ska jag i det fördolda gråta över ert högmod.
Mina ögon fylls av tårar
när Herrens hjord förs bort i fångenskap.
18Säg till kungen och kungamodern:
”Stig ner från era troner,
för den strålande kronan
har fallit från era huvuden.”
19Städerna i Negev har stängts,
och ingen kan öppna dem.
Hela Juda är bortfört i fångenskap,
i sin helhet är det bortfört.
20Lyft blicken, se på dem
som kommer norrifrån!
Var finns din hjord som anförtroddes åt dig,
fåren som var din stolthet?
21Vad kommer du att säga,
när han sätter dina bundsförvanter
att regera över dig?
Kommer du då inte att vrida dig i smärta,
som en kvinna som ska föda?[b]
22Och om du frågar dig
varför allt detta har drabbat dig,
så var det på grund av dina många synder
som dina kläder slets av
och din kropp utsattes för våld.
23Inte kan väl nubiern ändra på sin hudfärg
eller leoparden sina fläckar?
Inte heller kan ni göra det goda,
ni som är vana vid att göra det onda.
24”Därför ska jag skingra er
som torrt gräs som förs bort av ökenvinden.
25Detta ska vara din lott,
den del jag bestämmer åt dig, säger Herren,
eftersom du har glömt mig
och satt din tilltro till det som är falskt.
26Jag ska själv dra upp dina kläder
över ansiktet på dig
och låta din skam synas,
27liksom din otukt,
ditt liderliga frustande
och din skamlösa prostitution.
På höjder och fält
har jag sett dina vidrigheter.
Ve dig, Jerusalem!
Hur länge ska det dröja innan du blir ren?”