Herrens vrede drabbar hela landet
1Herrens ord kom till mig: 2”Människa, så säger Herren, Herren till Israels land:
’Slutet har kommit, slutet har kommit
för landets fyra hörn.
3Nu är slutet över dig,
för jag ska låta min vrede komma över dig
och döma dig för dina gärningar,
ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.
4Jag ska inte ha något förbarmande med dig,
inte skona dig.
Jag ska verkligen straffa dig
för vad du har gjort,
för alla dina avskyvärda handlingar.
Då ska ni inse att jag är Herren.’
5Så säger Herren, Herren:
’Den ena olyckan ska komma efter den andra.[a]
6Slutet har kommit, slutet har kommit,
det har rest sig mot dig.
Se, det kommer!
7Din dom kommer över dig,
du som bor i landet,
tiden närmar sig, dagen är inne,
bestörtning, inga glädjerop på bergen.[b]
8Snart ska jag tömma ut min vrede över dig,
ösa ut min förbittring på dig,
och döma dig för dina gärningar,
ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.
9Jag ska inte ha något förbarmande med dig,
inte skona dig.
Jag ska ge dig igen
för vad du har gjort,
dina avskyvärda handlingar ska komma över dig själv.
Då ska ni inse att det är jag, Herren, som slår er.
10Dagen är inne, domen kommer,
den närmar sig.
Staven blomstrar,
övermodet frodas.[c]
11Våldet har växt till en ondskans stav.
Inget av folket blir kvar,
ingen från den där hopen,
inget av deras rikedom,
inget av värde.[d]
12Tiden är inne, dagen drar allt närmare.
Köparen ska inte glädja sig
och säljaren inte sörja,
för vreden drabbar hela hopen.
13Säljaren ska inte återvända till det han sålt,
så länge de lever,
för vreden[e] drabbar hela hopen.
För deras synders skull
ska ingen av dem få behålla livet.
14De blåser i hornet
och gör sig redo,
men ingen drar ut till strid,
för min vrede drabbar hela hopen.
15Svärdet härjar där ute,
pest och hungersnöd där inne.
Den som är ute på fälten
dör genom svärdet,
den som är inne i staden
går under genom hungersnöd och pest.
16De som undkommer och flyr
är uppe i bergen,
klagande som duvor i dalarna,
var och en över sin synd.
17Alla står där handfallna,
allas knän blir som vatten.[f]
18De klär sig i säcktyg
och höljer sig i skräck,
skam täcker deras ansikten,
och allas huvuden är rakade.
19De kastar sitt silver på gatan,
och deras guld har blivit orent.
Deras silver och guld kan inte rädda dem
på Herrens vredes dag.
Dessa ägodelar kan varken tillfredsställa deras hunger
eller fylla deras magar.
Sådant har fått dem att falla i synd.
20Dess härliga glans blev deras stolthet,
de gjorde av det sina vidriga avgudar
och sina avskyvärda bilder.
Därför gör jag det till orenhet för dem.
21Jag ska ge det som byte till främlingar
och som rov till jordens gudlösa,
och de kommer att vanhelga det.
22Jag ska vända mig bort från dem,
och de kommer att vanhelga min dyrbarhet[g].
Våldsmän ska komma in och vanhelga den.
23Gör i ordning kedjor,
för landet är fullt av blodsutgjutelse
och staden full av våld.
24Jag ska leda dit de värsta folken,
och de ska inta deras hem.
Jag ska göra slut på de starkas övermod,
och deras helgedomar ska vanhelgas.
25Ångesten kommer,
och de söker efter frid, men finner ingen.
26Olycka ska komma efter olycka,
sorgebud ska följa sorgebud.
De försöker få en syn av en profet.
Prästen saknar lagen,
och de äldste har inga råd.
27Kungen sörjer,
fursten klär sig i fasa[h],
och landets folk står med darrande händer.
Jag ska ge dem igen för vad de gjort
och döma dem så som de själva har dömt.
Då ska de inse att jag är Herren.’ ”
Footnotes
- 7:5 Eller: En olycka kommer, en unik olycka kommer.
- 7:7 Ordet domär en högst osäker översättning av ett hebreiskt ord vars betydelse är oviss. Grundtextens innebörd är också osäker när det gäller inga glädjerop på bergen.
- 7:10 För domen se not till v. 7 (första delen). Staven är i sammanhanget ett svårtolkat ord, eftersom dess naturligaste syftning skulle vara Arons stav, men den poetiska parallellismen med följande rad gör denna tolkning svår. Ett alternativ skulle kunna vara en annan vokalisering i den hebreiska texten (där det från början inte fanns några vokaltecken), som skulle ge betydelsen orättvisa, laglöshet.
- 7:11 Grundtextens innebörd är osäker.
- 7:13 Egentligen synen, men här följer översättningen ett rättelseförslag i grundtexten, som verkar mer troligt i sammanhanget.
- 7:17 Dvs. mjuka, ostadiga. I Septuaginta är bildspråket starkare – en människa kan inte hålla tillbaka sin urin i extrema spänningstillstånd.
- 7:22 Syftar antingen på templet eller dess allra heligaste, Jerusalem eller möjligen hela landet (se följande vers).
- 7:27 Ett ofta förekommande ord hos Hesekiel, som vanligtvis syftar på någon form av ödeläggelse (t.ex. 6:14).