Klagosång över farao
1I det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden[a] kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, sjung en klagosång över farao, kungen av Egypten, och säg till honom:
’Du var som ett ungt lejon bland folken,
som ett odjur i havet.
Du for fram utmed dina floder,
rörde upp vattnet med dina fötter
och grumlade dess flöden.
3Så säger Herren, Herren:
Jag ska kasta mitt nät över dig,
en mängd av många folk,
och de ska dra upp dig i min trål.
4Jag ska kasta upp dig på land
och slunga iväg dig ut på marken.
Himlens fåglar ska slå ner på dig,
och markens djur ska äta sig mätta på dig.
5Jag ska sprida ut ditt kött bland bergen
och fylla dalarna med dina kvarlevor.
6Jag ska dränka jorden i flödet av ditt blod,
ända upp till bergen,
och fylla bäckarna med dig.
7När jag utplånar dig
ska jag täcka över himlen
och förmörka stjärnorna.
Jag ska gömma solen i moln,
och månen ska inte ge något sken.
8Alla ljus som lyser på himlen
ska jag förmörka för din skull,
jag ska låta mörker komma över ditt land, säger Herren, Herren.
9Jag ska låta en oro drabba många folk
när jag tillkännager din undergång bland folken,
i länder som du inte känner till.
10Jag ska låta många folk förfära sig över dig,
och deras kungar ska bäva av fasa för din skull
när jag svingar mitt svärd framför dem.
De ska ständigt frukta var och en för sitt liv när du faller.
11Så säger Herren, Herren:
Kungen av Babylonien ska drabba dig med sitt svärd.
12Jag ska låta din här falla för de mäktigas svärd,
för de grymmaste av alla folk.
De ska krossa Egyptens stolthet,
och hela dess här ska förgöras.
13Jag ska utrota all dess boskap vid de rikliga vattnen,
som aldrig mer ska röras upp av människofötter
eller grumlas av djurklövar.
14Jag ska låta deras vatten sjunka
och deras floder flyta som olja, säger Herren, Herren.
15När jag gör Egypten till en ödemark
och utplånar alla som finns där,
ska de inse att jag är Herren.’
16Detta är en klagosång som man ska sjunga. Kvinnorna bland folken[b] ska sjunga den, över Egypten med hela dess här ska de sjunga den, säger Herren, Herren.”
Egypten och andra riken far ner till dödsriket
17I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 18”Du människa, klaga över Egyptens här: Befall dem att fara ner till jorden, tillsammans med andra mäktiga nationers kvinnor, ner till dem som gått i graven. 19Vem överträffar du i skönhet? Gå ner! Lägg dig bland de oomskurna. 20De ska falla bland dem som dödats med svärd. Svärdet är draget. Släpa bort dem med hela hopen. 21De mäktiga ledarna talar ur dödsriket till honom och hans allierade: ’De oomskurna har kommit ner och ligger där, dödade med svärd.’
22Där ligger Assur med hela sin här, mitt bland gravarna av alla sina slagna som fallit för svärd. 23Deras gravar är där nere i djupet, hans här ligger runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd, dessa som spred skräck i de levandes land.
24Där ligger Elam med hela sin här runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd. Oomskurna for de ner i jordens djup, dessa som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. 25Bland de dräpta fick han sin bädd, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. De ligger bland de dräpta.
26Där ligger Meshek och Tuval, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. 27De ligger inte bland de fallna, oomskurna hjältarna, som med sina vapen for ner i dödsriket och som ligger med sina svärd under huvudet och sina sköldar[c] lagda över knotorna. De spred skräck i de levandes land.
28Också du ska krossas tillsammans med de oomskurna och ligga där bland dem som dräpts med svärd.
29Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt ligger där med dem som dräpts med svärd. De ligger där tillsammans med de oomskurna, de som gått ner i graven.
30Där ligger alla furstarna från norr och alla från Sidon. De for ner bland de dräpta, trots den skräck de spred genom sin makt, och de kom på skam. De ligger där oomskurna tillsammans med dem som dräpts med svärd och bär skammen med dem som gått ner i graven.
31Farao ser dem och blir tröstad i sorgen över sin här. Farao och hela hans här är dräpta med svärd, säger Herren, Herren. 32Jag lät honom sprida skräck i de levandes land, men nu ska han och hela hans här ligga bland dem som dräpts med svärd, säger Herren, Herren.”