Profetia mot Egypten
(29:1—32:32)
1I det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden,[a] kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3Säg: ’Så säger Herren, Herren:
Jag ska ta itu med dig, farao,
kung av Egypten,
du stora odjur
som vilar i dina floder
och säger: ”Nilen är min,
jag har skapat den åt mig själv.”
4Men jag ska sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina floder fastna vid dina fjäll.
Jag ska dra upp dig ur dina floder med alla fiskar
som hänger fast vid dina fjäll.
5Jag ska lämna dig i öknen,
dig och alla fiskarna från dina floder.
Du ska bli liggande på bara marken,
och ingen ska hjälpa dig upp eller ta dig därifrån.
Åt markens djur och himlens fåglar
ger jag dig som mat.
6Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är Herren. De är som en stav av vass för israeliterna. 7När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.
8Därför säger Herren, Herren: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur. 9Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är Herren.
Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.” 10Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush. 11Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där. 12Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.
13Så säger Herren, Herren: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade. 14Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros[b] land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike, 15det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk. 16Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.’ ”
Nebukadnessars vedergällning
17I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden[c], kom Herrens ord till mig: 18”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros. 19Därför, säger Herren, Herren, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön. 20Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, Herren.
21Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är Herren.”