Ezekiel 37

De förtorkade benen får liv

1Herrens hand kom över mig, och av Herrens Ande leddes jag bort och sattes ner i en dal full av ben. 2Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. 3Han frågade mig: ”Människa, kan de här benen bli levande igen?” Jag svarade: ”Herre, Herre, det är bara du som vet det.” 4Då sa han till mig: ”Profetera till dessa ben och säg: ’Ni torra ben, hör Herrens ord! 5Så säger Herren, Herren till dessa ben: Jag ska låta ande komma in i er, och ni ska få liv. 6Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och täcka er med hud. Jag ska ge er ande så att ni får liv. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

7Jag profeterade så som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes något, ett rassel. Benen förenade sig med varandra, ben fogades till ben. 8Jag såg att de fick senor och muskler och täcktes med hud, men ännu hade de ingen ande.

9Då sa han till mig: ”Profetera till anden^[a], profetera, människa! Säg: ’Så säger Herren, Herren: Kom från de fyra väderstrecken, o ande, och blås på dessa dräpta, så att de får liv igen.’ ”

10Jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom anden in i dem, de blev levande och reste sig upp på fötterna likt en väldig armé.

11Han sa till mig: ”Du människa, de här benen är hela Israels folk. De säger: ’Våra ben är uttorkade. Allt hopp är ute. Det är slut med oss.’ 12Profetera därför och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska öppna era gravar och låta er komma upp ur dem, mitt folk, och låta er komma tillbaka till Israels land. 13Då ska ni, mitt folk, inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och låter er komma upp ur dem. 14Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er bo i ert eget land. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat och gjort det, säger Herren.’ ”

De två stavarna förenas

15Herrens ord kom till mig: 16”Du människa, ta en stav och skriv på den: ’För Juda och israeliterna som tillhör honom.’ Ta sedan en annan stav och skriv på den: ’Efraims stav, för Josef och alla israeliter som tillhör honom.’ 17För dem sedan samman så att de blir en enda stav i din hand.

18När dina landsmän frågar dig vad du menar med detta, 19ska du svara dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska ta Josefs stav, som är i Efraims hand, och israeliternas som tillhör honom, och foga ihop den med Judas stav och göra dem till ett i min hand.’ 20Stavarna som du har skrivit på ska du hålla fram inför deras ögon.

21Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska hämta tillbaka israeliterna från de folk som de gått till. Jag ska samla dem från alla håll och leda dem tillbaka till deras eget land. 22Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En kung ska regera över dem alla. De ska inte längre vara två folk eller uppdelade i två riken. 23De ska sluta att orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla sina överträdelser. Jag ska rädda dem från alla deras platser där de har syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.

24David, min tjänare, ska vara kung över dem, och de ska alla ha en enda herde. De ska följa mina lagar och noga lyda mina befallningar. 25De ska bo i landet jag gav åt min tjänare Jakob och där deras förfäder bodde. De och deras barn och barnbarn ska alltid bo där, och min tjänare David ska vara deras furste i all evighet. 26Och jag ska ingå ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. De ska växa i antal och jag ska ställa min helgedom bland dem för alltid. 27Jag ska själv bo mitt ibland dem, jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk. 28Då ska folken inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom förblir hos dem för evigt.’ ”