Ezekiel 19

Klagosång över Israels kungahus

1Sjung en klagosång om Israels furstar: 2Säg:

’Vilken lejoninna var inte din mor

bland lejonen!

Hon låg bland de unga lejonen

och födde upp sina ungar.

3En av hennes ungar som hon födde upp

växte upp till ett starkt lejon.

Han lärde sig att slita sönder sitt byte

och blev en människoätare.

4Folken fick höra om honom,

och han fångades i deras grop.

Med krokar förde de honom

till Egyptens land.

5När hon såg att hon väntade förgäves,

att allt hopp var ute,

tog hon en annan av sina ungar,

och uppfostrade honom till ett starkt lejon.

6Han gick omkring bland lejonen

och blev ett starkt lejon.

Han lärde sig att slita sönder sitt byte

och blev en människoätare.

7Han kände till deras fästningar^[a]

och lade deras städer i ruiner.

Landet och alla som fanns där blev förskräckta

när hans rytande hördes.

8Då kom folken mot honom

från länderna runt omkring.

De bredde ut sitt nät för honom,

och han fångades i deras grop.

9Med krokar satte de honom i en bur

och tog med honom till kungen i Babylon.

De spärrade in honom,

så att hans rytande aldrig mer skulle höras på Israels berg.

10Din mor var som en vinstock i vingården,

planterad vid vatten,

och med många grenar och mycket frukt

på grund av överflödet på vatten.

11Den fick starka grenar,

som kunde bli härskarspiror.

Den var hög,

den höjde sig över lövverken

och syntes på långt håll

för sin höjd och för sina täta rankor.

12Men den rycktes upp i vrede

och kastades på marken.

Dess frukt torkade ut i östanvinden.

De starka grenarna bröts av, vissnade

och förtärdes av elden.

13Nu är vinstocken planterad i öknen,

i torkans och törstens land.

14Från en av dess främsta grenar

spred sig elden,

och förtärde frukten.

Ingen stark gren finns kvar,

ingen härskarspira.’

Denna sång är en klagosång, och en klagosång ska den vara.”