Israels återupprättelse
1”Du människa, profetera mot Israels berg! Säg: ’Israels berg, hör Herrens ord! 2Så säger Herren, Herren: Era fiender har hånat er: ”De urgamla höjderna! De har blivit vår egendom.” ’ 3Profetera därför och säg: ’Så säger Herren, Herren: Ni har blivit ödelagda, krossade från alla sidor, och ni har blivit andra folks egendom. Man har gjort er till ett allmänt samtalsämne och förtalat er. 4Israels berg, hör därför Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen, höjderna, ravinerna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna som plundrats och hånats av de angränsande folken: 5Så säger därför Herren, Herren: Jag har sannerligen talat med brinnande lidelse mot de övriga folken och mot hela Edom, som har lagt beslag på mitt land med glädje och i förakt och behållit det som byte.’ 6Profetera därför om Israels land och säg till bergen, höjderna, ravinerna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Jag har talat i lidelse och vrede därför att ni föraktats av de andra folken. 7Så säger därför Herren, Herren: ’Jag svär med upplyft hand att också era grannfolk ska få uppleva förakt.
8Men ni, Israels berg, ska åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, som snart ska återkomma. 9Jag står på er sida, och jag ska ta mig an er. Ni ska plöjas och besås. 10Jag ska föröka er befolkning, hela Israels folk, och städerna ska åter bebos och ruinerna bli uppbyggda igen. 11Jag ska föröka mängden av både människor och djur hos er. De ska bli fruktsamma och föröka sig. Jag ska låta era trakter bli bebodda som förut och ge er ännu mer framgång än förr. Då ska ni inse att jag är Herren. 12Jag ska åter låta folk, mitt folk Israel, vandra på er och ta er i besittning. Ni ska vara deras arvedel. Ni ska aldrig mer beröva dem deras barn.
13Så säger Herren, Herren: Man säger till er: ”Du äter människor och berövar ditt folk dess barn”, 14men du ska inte mer äta människor eller beröva ditt folk dess barn, säger Herren, Herren. 15Jag ska inte mer låta dig höra folkens hån eller bli föraktad av andra folk eller förorsaka ditt folks fall, säger Herren, Herren.’ ”
16Herrens ord kom till mig: 17”Du människa, när Israels folk bodde i sitt eget land, orenade de det med sitt leverne och sina gärningar. Deras leverne var lika orent för mig som en kvinnas menstruation. 18Då tömde jag ut min vrede över dem, för de hade utgjutit blod och orenat landet med sina avgudar. 19Jag skingrade dem bland folken, och de spreds ut till olika länder. Efter deras leverne och gärningar dömde jag dem. 20Men vart de än kom bland folken vanhelgade de mitt heliga namn. Man sa om dem: ’De är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’ 21Jag var bekymrad för mitt heliga namns skull, som israeliterna vanhelgat bland de folk de kommit till.
22Säg därför till Israels folk: ’Så säger Herren, Herren: Det är inte för er skull, israeliter, som jag gör detta, utan för mitt heliga namns skull, som ni har vanhelgat bland de folk ni har kommit till. 23Jag vill visa mitt stora namns helighet, som har blivit vanhelgat bland folken, där ni har vanärat det. Då ska folken inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bland er visar mig helig inför dem.
24Jag ska hämta er från folken, samla er från olika länder och leda er tillbaka hem till ert eget land. 25Jag ska bestänka er med rent vatten, så att ni blir rena. Jag ska rena er från allt orent och från era avgudar. 26Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta er få en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni lyder mina bud, håller mina stadgar och lever efter dem.
28Ni ska bo i det land som jag gav era förfäder. Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 29Jag ska befria er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden, ge er en rik skörd, och ni ska inte behöva drabbas av någon hungersnöd. 30Ni ska få njuta av rika skördar från fruktträd och åkrar, och aldrig mer ska ni bland folken kunna hånas för att ni svälter. 31Då ska ni komma ihåg ert onda leverne och era onda gärningar och avsky er själva för era synder och avskyvärdheter. 32Det är dock inte för er egen skull jag gör det, säger Herren, Herren, det ska ni veta. Ni ska få blygas och skämmas för allt ni har gjort, israeliter.
33Så säger Herren, Herren: När jag renar er från era synder, ska jag låta era städer bli bebodda igen och ruinerna återuppbyggda. 34Det ödelagda landet ska åter brukas och inte mer ligga öde inför någon som går förbi. 35Då ska man säga: ”Detta ödelagda land har nu blivit som Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, ödelagda och förstörda, är uppbyggda, befästa och befolkade.” 36Då ska era grannfolk som finns kvar inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och åter planterat det som låg öde. Jag, Herren, har talat, och jag ska göra det.’
37Så säger Herren, Herren: Också detta ska jag göra för israeliterna när de ber mig om det: Jag ska låta dem förökas som en fårhjord, 38som de heliga fåren i Jerusalem vid högtiderna. Så ska ruinstäderna fyllas av hjordar av människor. Då ska de inse att jag är Herren.”